En ängel i himlen

"I dag är det tio år sedan min pappa blev ängel i himlen. Tack pappa hur väl du tog hand om min mamma och tack för att du tog hand om mig också."
 
Det var för två år sedan när Susanne och jag började bekanta oss på den hämliga delen av Facebook att jag ville veta något mera om denna kvinna som hade lyckas charma mig ganska mycket redan då. Jag tittade på hennes Facebook delningar för de sista veckorna därför innan och då läste jag dessa riktigt vackra ord. Fint skrivet av henne tyckte jag och det oförnekligen påverkade mig.
 
För några veckor sedan var Susanne och jag på besök hos hennes mamma på ett ålderomshem/serviseboende i Västerås. Då hade hon varit sjuk i flera årtionden och därför sade Susanne detta "tack pappa hur väl du tog hand om min mamma". När Susanne var i tonåren flyttade mamma och pappa i ser och hon följde med sin pappa. Det är länge sen nu.
 
Vi gick av och an i mammans lilla lägenhet och ordnade de ena och det andra. Jag såg en fjäril med otroligt stora och fina vingar vid ett litet öppet fönster och var lite förvånad över dess närvaro och att det inte skulle ta sig ut genom det öppna fönstret igen men så tänkte jag inte mera på det. Gudjon, kom och se, sade Susanne lite senare, och pekade på fjärilen. Jag tror att pappa är nu här och hämtar mamma. Det vare bäst tänkte jag. Hon som inte verkade veta om vår närvaro just då är nu i himlen också. Hon dog i onsdags den 10 november
 
Just när jag skriver detta är Susanne och jag på väg till Vsterås för att tömma mammans lilla lägehet. Det blir inte mycket kvar. Kanske några bilder, en bokhylla har Susanne hemma och några andra småsaker blir kvar. Ett liv har gått mot sitt slut och mamma gjorde det bästa som hon förmådde och skaparen bjöd henne på. Tack mamma har Susanne sagt.
 
Susanne följde med pappa Nisse i några år innan hon gick ensam ut i livet. Det är kanske därför som hon hare ärvt  mera från honom. Han älskade att fiska i obyggderna där människornas oväsen inte nådde fram. Susanne har visat mig en hel del filmer från sådanna resor. Hon fiskar inte men kan fiska säger hon. Hon älskar obyggderna ändå. Det är där som hon är mest förtjusande kvinna och jag älskar tystnaden också. Tack Nisse för att du smittade Susanne av detta. Hon nämner ofta ditt namn eller säger; pappa sade så eller pappa gjorde så.
 
Susanne kör bilen och mina tankar flyger över år, land och hav. Jag har funderat över mångas liv just nu under resan från lilla huset i Kräcklingesocken och till Västerås. Men nu är vi framme och en del av mina tankar under resan ligger i desssa skrivna rader. Nu skall det arbetas i mamma Ingers lägenhet och sen är ett kapitel avgort. Det är många som är behövande och väntar plats och denna lilla lägenhet blir inte till nytta för Inger längre.
 
 
Ps. Vilket vänligt folk som var oss till hjälp på olderdomshemmet, helt otroligt. Nu är vi på ett hotell Plaza i Västerås, Västerås högsta byggnad. I morgon slutför vi arbetet så gott som möjligt och åker hem dagen därpå.

RSS 2.0