Vad skall säga
Jag sitter i tysthet här hemma och känner mig ännu så länge tom i anden. Jag sov hela åtta timmar i natt och kunde känna när jag steg upp att jag ville sova lite till. Så fick jag en tanke; jag sätter mig ner och börjar skriva och får se vad blir av det.
Det handlar mycket om att flytta nu för tiden och att bygga ut stugan och göra till ett riktigt bostadshus. Men det har också handlat mycket om att jobba och denna månad blir det jobb nästan på heltid. Därför har detta med att bygga ut stugan lägat på is, men arbetet på Vårnäs, att sortera, åka med flyttlådor till stugan, åka till tippen och i Myrorna har tagit tiden i överlag. Så, om jag är helt ärlig, är det min fru som har gjort det huvudsakliga jobbet här hemma. Jag har varit bäst som springpojke till dessa resor hit och dit.
Nu har det lite tid gått sedann jag skrev de första raderna men det blev några rader i alla fall. Min fru satte på TVen och det handlade om Haiti. Det är svårt att undvika gråta när man ser på folk och spesiellt de små barnen som har utsatts för så mycket. Men otrtoligt nog kan dessa barn le i många legen. Den lilla pojken som bärgades efter en veckas instängning sträckte ut armarna när han lyftes upp från ruinerna. Han jubblade. Livslågan brann fortfarande starkt i honom. Helt otroligt.
Jag vill gärna jobba något men det blir mer än jag kanske skulle vilja om jag hade makten över det. Den isländska elendiga ekonomihistorian påverkar också starkt mitt och min frus liv även om vi bor i sverige så jag måste helt enkelt jobba om jag vill kunna gå med rak rygg framöver. Därför ropar jag inget hurra när jag tänker på de krafter som orsakade den isländska ekonomikrisen. Men, och nu kommer något positivt, jag måste säga att jag beundrar allt som gjorde det möjligt att den isländska internationella bergningskåren (eller vad det nu heter på svenska) blev den första som anlände på Haiti. Stolt blev jag också.
Men mina vänner. Nu blir det inget mer drömliv eller skrivövningar första kastet här hemma. Nu är det allvar. Vi skall gå genom många pärmar med en massa gamla fakturor, lönespecifikationer och annan skreppapper och slängas skall det som aldrig förr!
Det handlar mycket om att flytta nu för tiden och att bygga ut stugan och göra till ett riktigt bostadshus. Men det har också handlat mycket om att jobba och denna månad blir det jobb nästan på heltid. Därför har detta med att bygga ut stugan lägat på is, men arbetet på Vårnäs, att sortera, åka med flyttlådor till stugan, åka till tippen och i Myrorna har tagit tiden i överlag. Så, om jag är helt ärlig, är det min fru som har gjort det huvudsakliga jobbet här hemma. Jag har varit bäst som springpojke till dessa resor hit och dit.
Nu har det lite tid gått sedann jag skrev de första raderna men det blev några rader i alla fall. Min fru satte på TVen och det handlade om Haiti. Det är svårt att undvika gråta när man ser på folk och spesiellt de små barnen som har utsatts för så mycket. Men otrtoligt nog kan dessa barn le i många legen. Den lilla pojken som bärgades efter en veckas instängning sträckte ut armarna när han lyftes upp från ruinerna. Han jubblade. Livslågan brann fortfarande starkt i honom. Helt otroligt.
Jag vill gärna jobba något men det blir mer än jag kanske skulle vilja om jag hade makten över det. Den isländska elendiga ekonomihistorian påverkar också starkt mitt och min frus liv även om vi bor i sverige så jag måste helt enkelt jobba om jag vill kunna gå med rak rygg framöver. Därför ropar jag inget hurra när jag tänker på de krafter som orsakade den isländska ekonomikrisen. Men, och nu kommer något positivt, jag måste säga att jag beundrar allt som gjorde det möjligt att den isländska internationella bergningskåren (eller vad det nu heter på svenska) blev den första som anlände på Haiti. Stolt blev jag också.
Men mina vänner. Nu blir det inget mer drömliv eller skrivövningar första kastet här hemma. Nu är det allvar. Vi skall gå genom många pärmar med en massa gamla fakturor, lönespecifikationer och annan skreppapper och slängas skall det som aldrig förr!
Kommentarer
Trackback
