Mina minnen om jul för sjuttio år sedan
Det är fredagen den 23 december og jag är i huvudstaden. Det är jul i morgon. Jag är trött och har lagt mig och går genom tankar som har dykt upp gång på gång både i går och i dag. Dessa tankar är minnen om julen hemma i en avlägsen och gläst lantbrukstrakt på södra Island runt 1950 -just som "jag" kommer i håg dem. Det var enkla jul.
Det mesta var skrubbat och städat, kläder rena, alla badade vid något primitiva förhållanden, lite finare småsaker plockades fram samt en liten gammal papplåda med bilder från de gångna åren. Det fanns också sterinljus. Maten var bättre, den doftade gott och jag trodde alltid att djuren fick lite extra denna dag också, på själva juleafton. Till jul kunde man också köpa äpple eller appelsiner, bara till jul, och äpplen hade en helt himmelsk doft. Julklapparna för sjuttio år sedan skall vi bara glömma. Vad var julklappar i min barndomstrakt senare helvten av femtiotalet? Däremot var det alltid nya kläder av något slag och till exempet nya ullstrumpor var underbart mjuka och sköna för en liten fot.
Klockan arton började mässa i radio. Jag tyckte julpsalmerna vara rena mästarverken och vad de sjöng fint i radio. Jag tyckte också att julevangeliet var berörande vackert. Alla fick äta hur mycket och hur länge som helst och så var lite godis också eller en smaklig efterrätt och sen tittade vi på bilderna i gamla papplådan. Vi gick också genom julkorten som hade kommit.
På juldagen var mycket sig likt igen men man utförde endast det allra nödvändigaste arbeten. Då fick man också spela kort eller om det var på andra juldagen. Maten fortsatte vara bättre och sen blev det en juldagsmässa i radio med de vackra julpsalmerna igen samt julevangeliet. Vanligen var julmässa i den lilla kyrkan i trakten runt jul och så var det juldans för de yngsta i början av januari.
Detta är "mina" minnen om jul sen sjuttio år tillbaka. Jag såg mycket framemot julen och mina minnen om dessa enkla jul är otroligt fridfulla och fina.
Kanske delar jag detta på juleafton. Vi får se. Klockan är tio minuter i midnatt och det finns mycket ljus i huvudstaden, både julslingor av alla möjliga slag samt ljus i oräkneliga fönster och så de vanliga gatubelysningarna. Visst är det fint och minnen om min barndomsjul där det fanns en glödlampa över ytterdörren är också fina.
Jul i Stockholm 2016
Gudjon, Petur, Hannes Gudjon
Petur, Hannes Gudjon, Rosa
Gudjon, vad håller du på med?
Det var märkligt, vi som lade oss ganska tidigt i går sov till klockan 8,30 i morse, sagt och skrivit "åtta och trettio". Efter en så bra sömn skall vi vara väl utvilade men jag tror inte vi tänkte på det. Istället började vi prata och sen pratade vi och pratade tills Susanne åkte till jobbet klockan halv tre. Frukosten blev lunch också.
När jag tittade efter bilen och vinkade Susanne kom jag på att jag borde ta en promenadrunda som många går här i trakten och inget mera med det, jag gick iväg på mina lammskinskor som jag köpte på en marknad i höstas, just när jag köpte min hatt. Han kom hela vägen från Småland, han som sålde lammskinnskor. Han var så enormt trovärdig när han visade mig skorna att jag helt enkelt kände att denna man måsta bara säga hela sanningen. Så sköpte jag första lammskinnskorna som jag någon gång har haft i mitt liv.
Sanningen om lammskinnskorna är att mannen sade exakt som det är och jag kan känna att detta är bästa skor jag någon gång har haft. Jag köpte dem som finskor men nu tog jag en promenadrunda på dem men det var engångs tillfälle, sånt skall jag inte göra oftare med mina finskor. Men jag har papper från mannen i Småland och jag tänker kontakta honom och fråga om han har promenadskor av lammskinn också. Det skulle jag värdera högt, köpa dem och slänga andra skor som är sämre. Jag försöker värdera mina fötter högt. Jag har inga reservfötter.
Jag kom plötsligt på att jag borde ha frågat Susanne tidigare under dagen om vi skulle promenera tillsammans. Sanningen är att vi bedhöver båda uppmana varandra för att ta våra promenader. Hemtraktens promenadrunda är knappt tre kilometer och det är inget att prestera att gå den några gånger i veckan. Jag håller jämnan på med mycket och är nästan alltid i rörelse men det är inte samma sak och att promenera. Det vet jag. Susanne sitter mera stilla över sina studier men jag vet också att hon är mycket i rörelse när hon värnar om sina gamla och glädjer dem med sin närvaro.
Just det hade vi också pratat om i morse. Jag bär stor respekt för dem som kan jobba med detta, att ta hand om folk som inte kan sköta sina hygien och behov utan hjälp och de är inte alla gamla som har hamnat i den situationen. Jag är väl medveten om att Susanne utför arbeten som jag skulle ha mycket, mycket svårt att utföra. Vi kan alla vara mycket tacksamma till dem som gör detta med hela sitt hjärta.
Detta och mycket annat tänkte jag på under min promenadrunda och visste inte förrän jag hade gått några hundra meter av en runda till. Då var inget annat att göra än gå hela vegen igen. Knappt sex kilometer skulle inte vara för mycket för en man i min ålder. Så blev det inte heller och nöjd kom jag hem och tänkte skriva färdigt en blogg om min Islandsresa, men därifrån kom jag den första december.
Inget blev av det för att innan jag visste av hade jag börjat skriva detta som jag nu har skrivit. Islandsresan kommer inom kort. Jag hade också tänkt mig skriva några julkort och tänka lite på julen almänt. Och bakom mig är våran säng halv bäddad. Gudjon, vad håller du på med?
Men sanningen är att i sin enfald har detta varit en mycket bra dag.
I all sin enfald är mina lammskinnskor så mjuka, varma och behagliga.
