Varifrån kommer jag?
I går besökte jag ett grustag i Örebro, inte alls för första gången. Vi hade ofta träffas jag och hon som är försäljare där. Vi pratade om var jag bodde och hon frågade om jag kände till en man som hade ett utländskt namn och bodde här i trakten. Nej, inte gjorde jag det men jag visste att här bodde folk av utländsk börd. Kommer du från Tyskland frågade hon. Nej, jag kommer från Island svarade jag och då log hon med hela sitt ansikte. Hon sade att hennes syster hade 30 Islandshäster och det gjorde att hon uppmärksammade mera detta med Island. Dessutom tyckte hon att Island var ett mycket speciellt land.
I dag tittade jag i isländska tidningar och såg då en bild från mina barndomstrakter. Då tänkte jag på det kvinnan i grustaget hade sagt i går och bestämde mig för att spara bilden. Jag letade uppe några andra bilder från dessa trakter som jag också sparade. Hon har nu rätt. Det skogsbevuxna landet Sverige och Island har obegränsade olikheter. Skall vi se?
Här ger att se ökenliknande landskap. Floden vi ser på bilden kommer från glaciärn Vatnajökull och bilden visades nu på grund av att det har pågått en mindre översvämning i denna flod nu sista dagarna. Mitt barndomshem är under bergssluttningarna längst till vänster på bilden. Det sägs att förr i tiden var denna öken en blomstrande bygd som sen bröts ner av vulkanutbrott och översvämningar.
Där är jag född för 70 år sedan och då såg husen mycket annorlunda ut. Dock har jag bott i det gula huset. Dit flyttade vi 1952 från ett hus som nu finns inte längre. Det var inte i går det. Dessa två första bilder är vinterbilder.
Denna bild är tagen när man har åkt en bra bit från barndomshemmet mot höglandet, mot Vatnajökull. Från vänster rinner en sötvattenälv som kommer från källor i lavaområde lite länger bort men från höger rinner en jökelälv.
Också denna bild är tagen mot höglandet. Forsen heter Gufufoss, d v s forsen med ånga. Och ångan ser vi där, ändå är detta iskall jökelälv, den samma som vi såg på bilden ovan. Det är helt rätt; Island är annorlunda. Mitt ursprung är från denna trakt.
Tack för alla åren
Vi träffades första gången hösten 1960. Det var på ett danshus mitt in i gamla Reykjavik, vid Austurvöllur. Vid Austurvöllur finns till exempel Alltingshuset, Domkyrkan i Reykjavik och hotell Borg. Men denna kväll verkade det inte finnas där så viktiga hus men tjejen jag träffade var en helt annan sak. Mina tankar snurrade runt henne och jag försökte dansa mindre klumpigt denna kväll än många andra kvällar jag kommer ihåg. Sen åkte vi hem. Just nu sitter hon här framme i vardagsrummet och tittar på Vart är vi på väg? Hon är min hustru och fyller sjutti år i morgon.
När vi lämnade danshuset vid Austurvöllur hösten 1960 fanns det inga aningar om framtiden, inga taknar och alla funderingar om framtiden var så fullständigt onödiga denna höstkväll. Hon var sjutton år gammal och jag arton. Jag hade ett halvår över. Det har gått drygt 52 år nu och dessa år har inte alltid varit som en dans i solsken men vi lyckades ta oss igennom vindbyarna och skyfallen. Sen bjöd livet på något extra, helt annorlunda. Att vi sitter här nu i trakterna mellan Örebro och Fjugesta i det vackra landet Sverige är ju ett av det helt omöjliga men så blev det ändå. I ett hus som vi har gjort till vårt kära hem kommer vi båda att fylla sjutti år. Jag i våras, i april, och min hustru i morgon.
Detta omöjliga började gro i september 1993 och blev verklighet i början av 1994. Det började med ett erbjudande följande av en tanke. Sen kom beslutet som resulterade i handling. När jag nu sitter här och skriver dessa rader kan jag bli lite förvånad över att vi som då var 51 år gamla vågade ta detta beslut och sätta det i handling. Inte minst på grund av att vi var så passt till åren komna. Men jag kan också lova att detta är inte första gången som jag förvånas över detta. Efter vindbyarna och skyfallen sitter vi här och är försonade med livet. Vi har fått erfara mycket, mycket mera än vi anade när vi lämnade danshuset vid Austurvöllur hösten 1960. Livet har bjudet oss på mycket upplevelser och vi är tacksamma.
Valdís!
Tack för alla åren
som du har gett till mig
