Guðjón Björnssons svenska blogg

Vi träffades första gången hösten 1960. Det var på ett danshus mitt in i gamla Reykjavik, vid Austurvöllur. Vid Austurvöllur finns till exempel Alltingshuset, Domkyrkan i Reykjavik och hotell Borg. Men denna kväll verkade det inte finnas där så viktiga hus men tjejen jag träffade var en helt annan sak. Mina tankar snurrade runt henne och jag försökte dansa mindre klumpigt denna kväll än många andra kvällar jag kommer ihåg. Sen åkte vi hem. Just nu sitter hon här framme i vardagsrummet och tittar på Vart är vi på väg? Hon är min hustru och fyller sjutti år i morgon.

 

När vi lämnade danshuset vid Austurvöllur hösten 1960 fanns det inga aningar om framtiden, inga taknar och alla funderingar om framtiden var så fullständigt onödiga denna höstkväll. Hon var sjutton år gammal och jag arton. Jag hade ett halvår över. Det har gått drygt 52 år nu och dessa år har inte alltid varit som en dans i solsken men vi lyckades ta oss igennom vindbyarna och skyfallen. Sen bjöd livet på något extra, helt annorlunda. Att vi sitter här nu i trakterna mellan Örebro och Fjugesta i det vackra landet Sverige är ju ett av det helt omöjliga men så blev det ändå. I ett hus som vi har gjort till vårt kära hem kommer vi båda att fylla sjutti år. Jag i våras, i april, och min hustru i morgon.

 

Detta omöjliga började gro i september 1993 och blev verklighet i början av 1994. Det började med ett erbjudande följande av en tanke. Sen kom beslutet som resulterade i handling. När jag nu sitter här och skriver dessa rader kan jag bli lite förvånad över att vi som då var 51 år gamla vågade ta detta beslut och sätta det i handling. Inte minst på grund av att vi var så passt till åren komna. Men jag kan också lova att detta är inte första gången som jag förvånas över detta. Efter vindbyarna och skyfallen sitter vi här och är försonade med livet. Vi har fått erfara mycket, mycket mera än vi anade när vi lämnade danshuset vid Austurvöllur hösten 1960. Livet har bjudet oss på mycket upplevelser och vi är tacksamma.

 

                                Valdís!

                                 Tack för alla åren

                                 som du har gett till mig