Guðjón Björnssons svenska blogg

               Ge akt på denna dag
               ty den är livet
               livets innersta liv

Denna blogg är skriven sent i gårkväll men jag var så trött att jag vågade inte publicera den då. Citatet ovan tog jag från en bok som heter Tuttugu og fjögurra stunda bókin på isländska som skulle översättas direkt från isländskan till Tjuge fyra timmars boken på svenska, men heter på svenska Ett dygn i taget. Jag väljer att kalla detta för dikt och i boken säger att den är hämtat från sanskrit. Att jag använder endast tre rader av 19, som dikten är, beror på att jag inte kan den på svenska och vågar inte försöka översätta hela den. Den är utmärkt vacker och någonstans har jag sett den kallas för "visdomsord från sanskrit".

Själv är jag någorlunda nöjd med min dag. Jag tror inte jag har gjort någon illa och jag har hunnit med kanske 75 % av det som jag tänkte hinna med i dag. Men så har det också hänt saker i dag jag inte räknade med i morse, roliga saker. Jag håller på med att göra ett gårdsplan bakom ett förråd nära bostadshuset. Grannarna gav en hög grov sand som blev över när de gjorde i ordning sitt avlopp i fjol för att använda i gårdsplanet. I dag hämtade jag denna sand i vår skottkärra och sparade där med två resor med släpkärran till närmaste grustag. Vädret var skönt och folk var lite i rörelse. Stina granne, men hon och hennes Lars gav sanden, gick förbi med döttrarna Alma och Siw. Lite senare såg jag hur Alma, denna fyra år gamla flicka, sprang så otroligt fort hem. Nu verkade något viktigt på gång. Lite senare kom hon med sin lilla skottkärra och skyffel. Hon kom för att hjälpa. En således fin sak var inte med i morse när jag skrev ner saker som skulle göras i dag. Nu hämtades kameran.


Alma och en pensionär skyfflar sand i sina skottkärror. Tänk er vilken god granne Alma är. Bara hennes tanke att vilja hjälpa var för mig en kraftkälla. Och visst har hon visat det tidigare denna flicka att hon har ett gott hjärta.


Och Alma och en pensionär kör sina skottkärror. Lägg märke till vem är först.


Självklart får man rasta också.


Jag och Ingemar har varit arbetskamrater i 15 år och han är också pensionär. Han var på resande fot i trakterna som slutade med att han kom på besök med sin Lena. När de kommer på besök, Ingemar och Lena, skrattar vi mer än i genomsnittet och så gjorde vi också i dag. Vi gick i skogen, Ingemar och jag, som visa män och såg bland annat älgskit. Ingemar öppenbarade för mig att man kan se på skiten om det var älgko eller älgtjur som hade varit där. Märkligt. Men så blev inte av att jag frågade honom vilken skillnaden är men det kommer jag att göra. Valdis bjöd på vofflor med sylt och grädde, mmmmm, gotti-gotti-gott-gott.


Så var det dags att åka hem. Tack för besöket Ingemar och Lena.


Och hela dagen log vitsipporna och drack så mycket de bara orkade av solskenet. Jag tycker nu att vi här på landet har givit akt på denna dag och varit med i livet -på ett enkelt och gott sätt.