Mitt barnbarn Hannes -och vad tiden går
20 mars 2023
Alldeles nyligen skrev jag en blogg om det som jag håller på med i skogen här hemma. När jag gjorde utkast till denna blogg satt jag i Susannes lägenhet i Katrineholm och vandrade i tankarna angående det jag gör nu i dagarna och vad jag allmänt vill göra här i livet. Sen började jag skriva.
Susanne åkte för en stund sedan till en träningslokal där hon värnar om sin hälsa. Under tiden skall jag betala mitt barnbarn, Hannes, en skuld jag behöver göra upp med honom. Jag nämnde nämligen inte alls hans namn när jag skrev om "mitt arbete" i skogen -men han var ändå med i detta arbete tillsammans med mig. Förlåt Hannes.
Det känns som Hannes alltid har varit glad när hann har komit på besök i stugan här på landet och hjälpsam har han också varit. Bara att skratta som han gör på bilden, då kvicknade allt till liv.
Av någon anledning kommer denna bild ofta upp framför mig och varje år kommer den upp som ett minne som FB bjuden mig på att dela. Alltid när jag ser bilden tänker jag som så att vi har känt som så att vi jobbade ihop -som vi egentligen gjorde, dock var i sin värld.
Åren har gått snappt och oföränderligt. Hannes och hans mamma var på besök vid månadsskiftet som var. Då nämligen jobbade vi ihop, han hjälpte mig. När jag plötsligt såg efter denna karl med vedkubbar under var sin arm, då verkligen såg jag att åren hade gått. Vanligen tar vi kort mot människor men denna bild var bara så fin som den är att jag kunde inte stå emot att använda den. Och sen detta; jag tycker alltid att det är lite svårt att från marken få upp under var sin arm kubbar av denna storlek. Men trettonåringen gjorde det utan att stöna.
En annan gång mötte jag honom med skottkärran exakt lika laddad och jag gör själv. Ja du Hannes, du är en kraftfull tonåring.
Vedboden är ett gott hus och jag tycker som Hannes mår bra där inne. På bilden håller han på med att klyva björkved som vi avverkade dagen innan och så flyttade han hem veden. Jag måste säga en sak till. Kädjesågar är inget att leka med, de jopbbar effektivt. Jag anade att det var tråkigt för Hanneds att bara se på mig använda den. Så kapade han en liten björk vi hade avverkat och nu jobbade vi båda mycket försiktigt. Efteråt sa han att detta hjade varit mycket roligt men att han inte behövde såga mera den här gången. Han förstod att det var ett stort ansvar att ha kädjesågen i handen.
Rosa är Hannes mamma och min dotter. Hon tar ofta bilder av folk och visar gärna. Men det är märkligt hur ofta vi andra glömmer att ta bilder av henne. Denna bild tog hon i Vadköping i Örebro där vi hade varit att se de något speciella och mera ovanliga varorna som man inte ser i vilken affär som helst.
Ha det gott.
I går var jag duktig
13 mars 2023 Översatt i stora drag från isländska.
I går var jag duktig och i går kväll var jag trött. Det var rena kaoset på köksbänken och jag bestämde mig för att ordna det -men bara lite senare. Så började jag skriva blogg och flög med falkens vingar och orden forsade fram. Sen läste jag över det skrivna och det var bara trams och tokigheter alltihopa, eller så. Om detta hade varit en del av kapitel i en bok hade det kanske varit okej. Men blogg och bok skriver man inte på samma sätt. Det vet jag även om jag aldrig har skrivit en bok.
Efter det tömde jag diskmaskinen och laddade den igen och plötsligt blev fint på köksbänken. Där näst hämtade jag "Rapport" och började titta. Så vaknade jag vid att nyheterna var slut. Efter det chattade Susanne och jag och till slut såg jag sista minuterna av en gammal Beckfilm. Detta var rena oredan och jag somnade inte förrän efter klockan ett.
Jag hade varit ensam hemma i några dagar och i går var ingenting kvar, varken i kyl eller frys. Ingenting utan två ägg och smör i kylskåpet och några spruckna knäckeskivor i en låda. På grund av att jag hade varit duktig under dagen var ingenting annat att välja på en att åka till Brändåsen och äta och jag åt mycket och åt gott. Prognosen räknade med skitväder i dag så jag köpte en portion för dagen i dag också så jag skulle kunna vara i lugnet här hemma hela dagen och befrias från allt åkande på dåliga vägar. I morse innan jag på riktigt hade tagit mig upp från sängen åkte bonden Micke förbi med skrammel och oväsen och då visste jag att prognosen hade gått i uppfyllelse. Det är Micke som är snöplogaren här på landet. Det gjorde mig bara glad att höra detta för att då visste jag att jag kunde böka i lugn och ro i min bostad under dagen. Efter tre glas vatten hade jag börjat skrifa en isländsk blogg.
Men hem kom veden i går och varje kubb klöv jag i två halvor som jag staplade prelimenert under tak. Två äldre män, båda yngre än jag, hade berättat för mig att det vare fördel att göra så om man inte kan slutföra verket genast. Dessa visa män är båda uppfostrade vid skogsbrynet och jag vet att de vet bättre än jag som är uppvuxen i närheten av Vatnajökull på ena sidan och öknar på den andra. När jag har fått all ved hem börjar jag klyva som vanligt och stapla prydligt i vedboden enligt mina egna regler. Jag är pedant när jag staplar ved.
Det är länge sen jag har bloggat. På lång tid förändras gärna mänisklor och deras aktiviteter men jag förändras inte. I detta mitt förstqa blogg sen långt till baka är jag redan ute i skogen som alltid förr.
Det är inte bara bostaden som är mitt hem. Mitt hem är hela området som jag är skriven ägare för. Jag tycker om det och jag värnar om det med hjärtat som arbetsledare. Nu behöver jag sätta upp hörapparaten för att höra det lågmelda språk som kommer från kaminen som värmer upp mitt hus och värmen i kaminen kommer från min skog. Visst är det härligt.
Aspen till höger mitt i bilden skall falla när det blir torrt. Jag avverkade dennes granne för några år sedan och den var 26 meter, jag tror denna är lika stor. Det smäller på riktigt när så högt träd slår mot marken och då känner jag sorg en liten stund och kan tänka -gjorde jag rätt. Jag vet att jag har ingenting att göra med vem skall leva och vem skall dö. Om möjligt släpper jag ut en geting som kommer inn i min bostad. Jag blir inte värre av det, inte kanske klokare heller.
Ha det gott.
