I går var jag duktig
13 mars 2023 Översatt i stora drag från isländska.
I går var jag duktig och i går kväll var jag trött. Det var rena kaoset på köksbänken och jag bestämde mig för att ordna det -men bara lite senare. Så började jag skriva blogg och flög med falkens vingar och orden forsade fram. Sen läste jag över det skrivna och det var bara trams och tokigheter alltihopa, eller så. Om detta hade varit en del av kapitel i en bok hade det kanske varit okej. Men blogg och bok skriver man inte på samma sätt. Det vet jag även om jag aldrig har skrivit en bok.
Efter det tömde jag diskmaskinen och laddade den igen och plötsligt blev fint på köksbänken. Där näst hämtade jag "Rapport" och började titta. Så vaknade jag vid att nyheterna var slut. Efter det chattade Susanne och jag och till slut såg jag sista minuterna av en gammal Beckfilm. Detta var rena oredan och jag somnade inte förrän efter klockan ett.
Jag hade varit ensam hemma i några dagar och i går var ingenting kvar, varken i kyl eller frys. Ingenting utan två ägg och smör i kylskåpet och några spruckna knäckeskivor i en låda. På grund av att jag hade varit duktig under dagen var ingenting annat att välja på en att åka till Brändåsen och äta och jag åt mycket och åt gott. Prognosen räknade med skitväder i dag så jag köpte en portion för dagen i dag också så jag skulle kunna vara i lugnet här hemma hela dagen och befrias från allt åkande på dåliga vägar. I morse innan jag på riktigt hade tagit mig upp från sängen åkte bonden Micke förbi med skrammel och oväsen och då visste jag att prognosen hade gått i uppfyllelse. Det är Micke som är snöplogaren här på landet. Det gjorde mig bara glad att höra detta för att då visste jag att jag kunde böka i lugn och ro i min bostad under dagen. Efter tre glas vatten hade jag börjat skrifa en isländsk blogg.
Men hem kom veden i går och varje kubb klöv jag i två halvor som jag staplade prelimenert under tak. Två äldre män, båda yngre än jag, hade berättat för mig att det vare fördel att göra så om man inte kan slutföra verket genast. Dessa visa män är båda uppfostrade vid skogsbrynet och jag vet att de vet bättre än jag som är uppvuxen i närheten av Vatnajökull på ena sidan och öknar på den andra. När jag har fått all ved hem börjar jag klyva som vanligt och stapla prydligt i vedboden enligt mina egna regler. Jag är pedant när jag staplar ved.
Det är länge sen jag har bloggat. På lång tid förändras gärna mänisklor och deras aktiviteter men jag förändras inte. I detta mitt förstqa blogg sen långt till baka är jag redan ute i skogen som alltid förr.
Det är inte bara bostaden som är mitt hem. Mitt hem är hela området som jag är skriven ägare för. Jag tycker om det och jag värnar om det med hjärtat som arbetsledare. Nu behöver jag sätta upp hörapparaten för att höra det lågmelda språk som kommer från kaminen som värmer upp mitt hus och värmen i kaminen kommer från min skog. Visst är det härligt.
Aspen till höger mitt i bilden skall falla när det blir torrt. Jag avverkade dennes granne för några år sedan och den var 26 meter, jag tror denna är lika stor. Det smäller på riktigt när så högt träd slår mot marken och då känner jag sorg en liten stund och kan tänka -gjorde jag rätt. Jag vet att jag har ingenting att göra med vem skall leva och vem skall dö. Om möjligt släpper jag ut en geting som kommer inn i min bostad. Jag blir inte värre av det, inte kanske klokare heller.
Ha det gott.
Kommentarer
Trackback
