Aha, skall jag komma igång igen
Vilken sommar och vilken höst. Jag sitter vid mitt sovrumsfönster mot öster och tittar mot skogen som börjar tio till femton meter från mitt hus. Solen håller på med att ta sig upp mot himlavalvet och silar så vackert genom små gluggar i skogen och bildar så fina, ljusa äventyrsrum lite hit och dit i lövverket, olika högt uppe. Dessa ljusa äventyrsrum flyttar på sig och förändrar form nästan från minut till minut och gör allt så levande. Ibland är det små rum, ibland stora salar. Och även om jag har varit där i skogen tusentals gånger kan jag börja tänka, ja men dit måste jag komma och se. Jag som så ofta har sett det från marken. Vilken möjlighet att få vara med om detta. Visst är det härligt.
Jag har inte skött min svenska blogg på mycket länge och jag har inte varit så nöjd med det. Jag känner hur min svenska försvagas, speciellt det skrivna språket, när jag inte gör det. Nu är jag mera och mera ensam hemma och pratar mindre svenska och skriver än jag gjorde när jag jobbade för fullt. Jag får verkligen vara på min vakt för att inte min svenska försvinner. Jag har inte råd med det. Ett utmärkt forum för att underhålla och berika språkkunskapen är att skriva. Jag känner starkt att jag har tidigare skrivit just dessa ord i ett tidigare blogg och nu skriver jag det av samma anledning och förr; för att utmana mig själv att göra något.
Jag håller på med olika arbeten här hemma. I går blev det en etapp när jag gjorde färdigt markarbete bakom huset, markarbete som jag skulle ha hunnit med två till fyra veckor tidigare men jag hann inte ändå. Jag hoppas bara att det blir tillräckligt varmt de närmaste veckorna så gräsfröet kan spira och växa lite. I dag blir det lite mellanläge men i morgon börjar jag med ett arbete som jag kallar för det sista större arbetet som jag behöver utföra för att göra fastigheten färdig. Efter det blir det många arbeten kvar men de är både mindre och mer skonsamma för mig att jobba med.
Jag har inte skött min svenska blogg på mycket länge och jag har inte varit så nöjd med det. Jag känner hur min svenska försvagas, speciellt det skrivna språket, när jag inte gör det. Nu är jag mera och mera ensam hemma och pratar mindre svenska och skriver än jag gjorde när jag jobbade för fullt. Jag får verkligen vara på min vakt för att inte min svenska försvinner. Jag har inte råd med det. Ett utmärkt forum för att underhålla och berika språkkunskapen är att skriva. Jag känner starkt att jag har tidigare skrivit just dessa ord i ett tidigare blogg och nu skriver jag det av samma anledning och förr; för att utmana mig själv att göra något.
Jag håller på med olika arbeten här hemma. I går blev det en etapp när jag gjorde färdigt markarbete bakom huset, markarbete som jag skulle ha hunnit med två till fyra veckor tidigare men jag hann inte ändå. Jag hoppas bara att det blir tillräckligt varmt de närmaste veckorna så gräsfröet kan spira och växa lite. I dag blir det lite mellanläge men i morgon börjar jag med ett arbete som jag kallar för det sista större arbetet som jag behöver utföra för att göra fastigheten färdig. Efter det blir det många arbeten kvar men de är både mindre och mer skonsamma för mig att jobba med.
Med detta har jag jobbat många dagar nu, veckovis. Men som jag sade finns det alltid något kvar och lika bra det. När jag börjar sitta vecka ut och vecka in i hammocken där, då börjar det gå illa för mig. Kroppen har jag för att röra på den och utföra sakerna med och det är bästa underhållningen som finns för den. Men han som sitter inuti min skalle har jag för att använda när jag planerar mina aktiviteter, när jag håller på med mina aktiviteter plus så mycket, mycket annat. Men om det blir för stilla med mina aktiviteter kommer hjärnan inte att kunna användas för detta "mycket, mycket annat" heller. Då blir det illa. Jag har en dröm, och den är att när arbeten som aldrig tar slut ändå börjar bli lugnare och måttligare, att då ägna mig mera åt att njuta av att till exempel skriva, sitta i hammocken med en bok, prata ännu mera med mina träd, se ett land som heter Sverige och . . . oj oj vad det blir mycket.
Detta var ett snabbt gjort arbete för att försöka komma igång med mitt svenska skrivande. Han som sitter inuti min skalle fick visserligen jobba för fullt under tiden jag skrev.
