Älven som försvann
Det hade kommit fram på sommaren 2015 och Susanne och jag var på väg upp till Norrland, något jag hade drömt om de flesta av mina år i Sverige. Nu höll det på att bli verklighet. Detta var första gången jag kom norr om Orsaoch nu blev resan så mycket längre norrut än jag någon sinn varit med om. Jag hade hört mycket om Norrland, jag hade läst om det och jag hade sett en stor mängd bilder därifrån och Susanne hade ofta, ofta berättat för mig vilka härliga trakter man hade där att beskåda. Nu var jag på väg dit, barnsligt förväntansfull.
Susanne satt bakom ratten och vi fortsatte norrut från Noppikoski i de tolv mil breda skogarna mellan Orsa och Sveg när Susanne sa; nej där är ett kraftverk. Vi bestämde oss omedelbart för att åka dit och betrakta de anläggningar som där fanns. Efter några kilometer på en smal väg med mjuka kurvor var vi framme.
När vi gick ut på vallen som håller uppe en något mindre damm (något mindre tror jag) såg jag neråt längs en torr föredetta åfåra, exakt den som vi ser på bilden. Då utsattes jag för att återuppleva något som skedde för kanske fem årtionden sedan.
I isländska nyheter berättades om människors kamp mot uppbyggnad av vissa vattenkraft i Sverige. Folk samlades i flockar på anläggningsplatserna och stod almänt i vägen för utförandena. På nätterna kedjade de sig fasta vid stora stenblock och maskiner och lyckades givetvis skapa svårigheter och försena arbeten något, men vattenkraftverken byggdes trots allt.
Jag som en ung man förstod inte helt om vad detta handlade och jag har inte minne av att det kom klart fram i de isländska nyheternamen. Men jag tänkte en hel del på det.
Där vi stod på dammvallen och tittade neråt längs den torra åfåran var som allt spelades upp för mina ögon. Jag tyckte som om det var just här som kampen ägde rum och jag förstod på ett ögonblick vad folk hade kämpat för. Men ändå, den gamla fiskeån med sin biologiska mångfald var borta. Kanske var det inte just här som folk hade kämpat men det var samma sak ändå.
Ån, Oreälven, var helt av försvunnen och kvar fanns på ena sidan torr, rödbrun, stenig årfåra där överfallsvatten tydligen rinner vid vissa tillfällen och på andra sidan tidigare flodbädd där skogen höll på att ta överhand. Nu har vi kommit två gånger ut på denna dammvall med några års mellanrum och båda gångerna såg det ut just som bilden visar.
Denna anläggning gjordes för drygt 50 år sedan och jag måste erkänna att jag förstår båda parterna, de som kämpade för att bygga och de som kämpade för Oreälvens existens med fiske och natur.
Dammen för Noppikoski kraftverket. Stor eller inte stor, jag kan inte avgöra det.
Man kan se att denna anläggning inte är alldeles nyligen byggd.
Många svenskar men inte alls alla vet vad Noppikoski är i de 12 mil breda skogarna mellan Orsa och Sveg där mycket liten bebyggelse är synlig från vägen men där finns i alla fall denna bensinmack och där kan man till och med ladda elbilar. Där har också Susanne och jag några gånger fått en smaklig måltid.
