Guðjón Björnssons svenska blogg

Det är tisdag, nyårsafton, och i söndags satt jag vid matbordet här hemma och skrev nyårsblogg. Jag hade tänkt ut allt och det fanns så levande klart i mitt sinne. Inspirationen var hög.

Så blev jag trött på att lyssna på diskmaskinen som hade knorrat i timmar och jag förstod att det inte stod rätt till. Men det var inte första gången på senare år som den betedde sig på det här sättet. Jag lyckades stoppa detta men något var konstigt med alltihopa. Så fortsatte jag skrivandet. Om en stund ville jag dricka kaffe som redan fanns färdigt på bryggaren så jag gick in i kökshörnan och sträckte ut handen efter kaffet. Men hör mig nu! Det var en vattenpöl på golvet som höll på att växa. Därmed fick jag ett oväntad projekt som löste sig på det sättet att diskmaskinen fick åka ut på altanen och jag torkade upp mycket vatten. Jag förstod att nu väntade nya inköp som jag behövde lösa dagen efter, det vill säga i går.

Den höga inspirationen fick ge vika för denna jordiska verklighet och jag hade inte längre aning om vad jag hade hållit på med att skriva och jag förstod inte längre det som jag redan hade skrivit. Hade detta varit för många år sedan, eller årtionden, hade jag svurit och mina rörelser hade påpekat att nu fick det minsann vara nog. Men här och nu bara orkade jag inte hålla på med sånt. När Susanne kom hem från jobbet klockan drygt tio på kvällen var jag i lugn och ro att göra färdigt med att ordna upp röran.

Nu är som sagt var nyårsafton och i skrivandets stund är klockan drygt sex på kvällen. Jag är ännu en gång ensam hemma. Det är mörkt men ljus rand vid horisonten mot väster. Vintern har egentligen glömt komma och det är bar mark men blöt, det är närmast vindstilla och någon plus grad. Det är fridfullt här på landet som jag alltid har värderat och det lyser i fönstren.

I går föreslog jag festmaten för dagen i dag och det var prydliga skivor isländskt lammkött på listan som huvud inlägget i dagens måltid. Susanne godkände det omedelbart. Det blev lika mitt att sköta festmaten. Ibland gör Susanne maten men oftare jag och ibland vi båda. Jag gör maten oftare på grund av att hon arbetar men jag är bara en gubbe som är hemma. Ibland kallar jag mig för hemmaman.

Matlagningen började lugnt men sen ökades så småningom tempot och tillslut blev det högaktivt vid köksbänken. Ta tid på detta men också något annat, glömma inte det ena och inte det andra. Men till slut var maten färdig, till och med i tid. Det allra bästa var att den var riktigt god och jag fick plus i kanten för det. Men för att jag jobbade så intensivt med matlagningen lyckades jag inte sakta riktigt ner innan jag åt så jag åt en god mat för fort.

Men det är märkligt att jag kan bli trött av att göra mat och dess tröttare som den är mera komplicerad. I höstas kom jag fram till det att jag är bra på att odla olika sorters bärbuskar och därför bestämde jag mig för att öka den odlingen som jag är bra på. Jag planterade tretton bärbuskar till och gjorde det av stor omsorg. Här på tomten är svårt att gräva men om jag gräver en riktig grop för varje buske och förbättrar rikligt med planteringsjord, blir resultatet också riktigt gott.

Så grävde jag upp kanske 400 kg grus och stenar för varje buske med järnspetts, korp och spade och det blev totalt över fem ton. Efter det att flytta på skottkärran det grövste på en utvald plats i skogen. Det verkar helt galet att säga det, men jag tycker jag mindre trött vid detta jordförbättrings arbete än att laga mat. Och då kan jag bara säga; stackars mamma som gjorde mat för andra, många andra, i sjuttio år -och klagade inte. I fortsättningen av detta vill jag säga att livet är gott här på landet och hälsan som jag fick för gåva kan jag sent värdera tillräckligt.

Susanne har den kallelsen att oförtrutet jobba med att göra livet lättare för gamla, trötta, ensamma och sjuka på deras livs kvällar och hon kommer inte undan lika lätt hälsomässigt. Därför sökte hon olika arbeten som är lättare både för kropp och själ under tiden som jag gjorde maten. "Sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er"... Vi litar på det och så kommer allt att gå bra.

Gott nytt år önskar vi alla vi känner och de andra också. Värna om era bärbuskar och glöm inte att äta av dem bären.

Det går att säga så mycket från året 2019 men det går inte att säga allt i en etapp.