Det var något bakom mitt hus i natt!
Hejsan. Jag började 2006 blogga på isländska så släkt och vänner skulle kunna se hur det gick för en gubbe och en gumma som flyttade till Sveriga vid 52-års ålder. Senare började jag också blogga på svenska och varför? Jo, jag tyckte roligt att sitta och skriva från mina egna tankar och upplevelser och lärde mig också mycket svenska på att göra det. Det är som att vara i en god värld som omsluter mig och det lockar fram goda tankar. Kanske har jag någon gång skrivit blogg när jag har varit ilsken men saken är att då kan jag inte skriva. Jag bästämde någon gång att översätta på svenska mina isländska bloggar men det har inte gått efter men nu gör jag det.
Det är söndag, jag är ensam hemma, och när jag skriver dessa första ord är klockan halv tre och jag har egentligen ingenting gjort denna söndag. Men ändå. När jag hade varit i rörelse i morse, gjort några övningar som är bra för gubbar i min ålder, tvätta mig, dricka vatten och titta på vädret, då lade jag mig igen. Jag läste en artikel om ryska kvinnor, gärna högt utbildade och högre utbildade än deras män. De slutar många jobba och lägger vigt vid sina hem och sina familjer. Där låg jag och läste och försökte sätta mig in i ämnet och detta fick mig att fundera över begreppet värdering.
Jag låg med huvudet upp vid sänggaveln och när jag hade läst färdigt tittade jag rakt fram. Jag såg från sovrummet, över dagrummet och vidare genom ett rum där in av. Bland andra ord, längs efter hela huset, nästan 17 meter. Jag tyckte i går när jag lade mig att det jag nu tittade över var i en jäkla oreda hos mig, men där jag nu tittade över det drog jag tillbaka den tanken. Detta såg prydligt ut och jag hade alla möjligheter på att ha det bra här, -och så är det. Jag har fått jobba för det, verkligen tycker jag, men jag ångrar mig inte. Det finnasa saker som jag hade velat att hade varit annorlunda, men den diskussionen måste komma senare. Jag får tilldelade goda dagar numera och så har det varit länge.
Artikeln hade lockat fram tankar om hur jag värderar mitt liv.
Men nu om helt annat och det kanske var mera skrivet för islänningar som inte har så mycket vilt vid sina husgavlar. Klockan alldeles vid två snåret i natt vaknade jag vid något som jag inte förstod mig på. Först jag nu hade vaknat tyckte jag som det var bäst att besöka toan. När jag såg ut om ett fönster på tvättstugan som visar mot öster, mot skogen, ett fönster jag går förbi på vägen dit, då var ett ljus på som är på en gaveln utvändigt och lyste långt ut i skogen. Detta ljus kommer på vid rörelse. Vad nu! Vem smyger bakom mitt hus?!
Något det första jag gör när jag kommer upp på morgnarna är att titta just på det här settet ut om detta fönster. Då ser jag hur vädret är och jag ser att jag bor mitt i det gröna och vid ett skogsbryne. Egentligen är mycket litet gemensamt med denna utsikt mellan sommar och vinter, så litet att den som inte känner till här på landet skulle knappt känna igen för samma ställe mellan en sommarbild och vinterbild.
Men när jag såg ut klockan två i natt var det denna snygging som snuddade bakom huset. Rådjuren är vackra djur och de kan också tända lyset på tvättstugegaveln med sina rörelser. Jag for fram mycket försiktigt och fick en brukbar bild. Jo, jag är verkligen granne till naturen.
Ja ja. Det blev annorlunda än tänkt var. Två första stycken i denna blogg skulle inte alls vara här med men de bara kom.Det är klar himmel utan en molnbank lågt på himlen mot väster och någon minusgrad. Det blinkar med en sekunds mellanrum tror jag på de 16 vindkraftverken på Kilsbergen, vindkraftverken som producerar el för 40 000 hushåll.
Jag lär mig fortfarande svenska på att skriva svenska bloggar.
Kommentarer
Trackback
