Guðjón Björnssons svenska blogg

Nu har dagarna börjat bli undarbara på riktigt. Vitsipporna tar mer plats dag för dag på skogsbottnen bakom det lilla röda huset på landet och hör jag inom fönstret hur fåglarna kvittrar livligt nu på morgonen. I går kom en granne förbi när vi höll på ute på tomten och han pratade om fåglarna, att hans svärmor hade varit på besök och sagt att det var så mycket fågelliv här i trakten. Hon bor också på landet så hon kan jämföra. Jag såg på ett TV-program för många år sedan men kommer ändå i håg innehållet. I detta program jämförde man å ena sidan träning i en lokal med mycket maskiner för kamrater, dånande luftkonditionering samt mycket stönande och kraftiga blåsljud. Å andra sidan var det friska skogspromenader med uteluft, fågelkvitter, sus i trädkronor, doften från marken under fötterna och allt växtlivet som trivs i skogen. Bland levande stammar där livet sjuder under barken och det fantastiska lövverket som har denna magnifika egenskap att kunna bjuda på nyproduserad syre från sitt magiska klorofyll. Vad tror ni man rekommenderade? Ha ha ha, jag svarar inte ens på frågan.

Solen började flöda så lätt, glatt och tystlåtet inom de smala, öppna renderna runt rullgardinerna tidigt på morgonen och det verkade som den sa; god morgon, snart är lövverket här också, blommorna, humlor och bi. Myggor också och getingar men det får vi leva med. I går malade vi en stor hög grenar och lämnade igen ut i skogen för det fortsatta livet där. Det hände också något viktigt här i går. Min fru hängde upp tvätt på en tvättlina första gången sedan 1993!! Alla år sedan då har vår tvätt varit torrkat av maskiner. Och mycket luktade sänglinnet gott i eftermiddagen när vi vek ihop det. John Blund kommer att bli glad när han kommer på besök den kvällen vi lägger oss inbäddade i detta väldoftande sänglinne.





Og grannarna kom och pratade om fåglarna