Naturkrafterna
Jag fick en så fin kommentar från Monica Ekberg:
"Naturkrafterna är fantastiska och väcker mycket tankar på vår egen litenhet. Det storslagna i naturen har alltid faschinerat mig, där hittar jag ödmjukhet inför livet. Som norrlänning saknar jag fjällen och dess storslagenhet, att få sitta vid en fjällbäck, doppa tårna i iskallt porlande vatten och njuta av tystnaden. Det kan man kalla kraft tankning! Men visst är det skrämmande när man hör om moder jords alla protester! Översvämmningar, tsunamin, vulkanutbrott, jordbävningar......Är det människan som har stört för mycket? Jag bara undrar..."
Ett stort tack Monica. Tankarna som är bakomliggande vissa av mina bloggar är i släckt med detta som Monicka pratar om. Detta hårfina; njuta av tystnaden, doppa tårna i porlande vatten. Detta är något som så många, kanske de flästa aldrig har erfaret. Vi som är uppfostrade i glesbygd har prövat på mycket som de andra inte har prövat på. I går var det nära att det blev stor olycka på en rejvfest i en gammal tönnelbana eller var det nu var i Stockholm. Jag har aldrig prövat en rejvfest. Troligen fanns många på rejvfesten som aldrig har hört om att doppa tårna i iskallt vatten men skulle njuta av att göra det också, bara om de visste. Det är bara så svårt att pröva det som man inte vet att finns. Det var kannske att gå till ytterligheterna att välja rejvfesten för att det finns så mycket i storstäderna att ta som exempel, positivt också.
Denna bild är tagen i en fjällvärld cirka en och en halv mil från ett glesbyggt landbruksområde på södra island och längst i bakgrunden ser vi Vatnajökull, Europas största jökel. Denna bild har jag använt i blogg nyligen och fotografen är min brorson, Birkir. Mitt i bilden ser vi skuggiga sluttningar under ett lavakrön. Lite längre där upp, närmare jökeln, finns det ett antal silverklara källor även om inte bilden visar det på något sätt. Dessa källor är till hälvten onmringade av lavaväggar. Sätter man foten i vattnet kan man känna hur vattnet strömmar upp genom bottnen. Varifrån kommer det, var har det varit, var kom det ner som nederbörd, hur länge har det varit på vägen hit till källan. Detta kan väcka många frågor.
De klara källorna är inramade i en mjuk mossa, mjuk och mycket fin. Ibland finns det vattendroppar på mossan. För att beskriva dessa vattendroppar krävs mer poesi än människan rår över. Det måste upplevas. Men i alla fall, om källorna är silverklara som de verkligen är, då är dropparna ännu klarare. De tittar mot en, så otroligt oskyldiga, och de tittar mot himlen och bakom droppan ser man mossan förstorad av den runda droppen och ovan på allt detta reflekterar de ljuset. Och osynligt fortsätter vattnet strömma in i källan underifrån, det kan man känna med foten. Här är lätt att glömma världens bestyr.
Under samma ögonblick och man glömmer världens bestyr i selskap med den underbara och tystlåtna källan lossar kanske ett fartyg tusentals ton plast mitt i Stillahavet eller giftiga ämnen vid Afrikas stränder. Det handlar om ekonomi. Vad säger moder Jord om det.
Ja, vad är verkligen livskvalitet?
Jag tycker om att skriva om det vackra och jag skulle kanske ha låtit vara att skriva om det negativa här på själva påskdagen. Jag skall ge bot för det en annan gång.
Jadu Gudjon, en stor fråga: livskvalitet. Många tror jag vid den snabba tanken blandar ihop levnadsstandard och livskvalitet. Frågor om inkomst, samhälle/boende, fysisk och mental hälsa, utbildning,rekreation och fritid och social tillhörighet är ju mera levnadsstandardfrågor.
Kryddar man det däremot med ord som frihet, (mänskliga)rättigheter och lycka, då börjar det bli mer komplicerat ;)
Sen är det ju detta med kultur, normer och värderingar. Alla värderar (tyvärr) inte naturen och djuren lika högt som vi kanske borde göra.
En sak är nog i alla fall säker, mycket hög levnadsstandard är inte alltid detsamma som livskvalitet. Även om vissa vill att det ska vara så. Åtminstone EN sak med livskvalitet ÄR livskvalitet och det är att vi alla, var och en alldeles själv får bestämma vad vi menar med livskvalitet, ingen annan bestämmer det ;)
Detta var en intressant kommentar Markku. Vi kan inte bestämma vad är livskvalitet för någon annan men då står ändå kvar en sak; ingen får bygga upp sitt livskvalitet/livsstandard på andras bekostnad och inte heller Jordens bekostnad. Ha en bra annandag.
Mvh från Gudjon
Tack för din naturbeskrivning, igen!
Jag tror också det du förmedlar måste upplevas för att förstås. Lugnet jag känner i "min" ödemark kommer ju liksom innifrån och jag tror man måste vara "naturbarn" för att hitta känslan. En naturlig meditation infinner sig och jag är säker på att mina andetag blir färre och djupare.
För mig är skillnaden på livskvalitet och levnadsstandard himmelsvid! Jag tror inte att en enda människa kan få livskvalitet på bekostnad av någon eller något annat,då har det inte med kvalitet att göra i mina ögon. Däremot tror jag många människor bygger upp sin levnadsstandard utan att bry sig ett enda dugg om levande varelser eller vad det nu vara månne som kommer ivägen. Habegär och maktgalenhet kommer att förstöra vår jord, sakta men säkert.
Detta var tänkvärt Monica, tack för det. Det blir nu lite svårt att lämna detta ämne bara sådär men för dagen måste jag göra det. En pensionär kan bli riktigt upptagen! och i dag är det resa till Örebro och besök av sotaren. Men livet fortsätter och det är gott med funderingar av dess realiteter.
