Utbrott i vulkanen Katla
Vissa länder är ängsliga inför det som kan hända. Den isländska flygtrafikledningen gör prognos varje dag hur aska skulle komma till med att spridas med hänsyn till rådande vindar. All flygtrafik över norra Atlanten skulle kunna läggas ner. Ja, det är mycket. 1918 fanns inga mobiltelefoner eller kraftledningar men bådadera skulle sannolikt slås ut på stora områden. Det kan också bli kolsvart mörker mitt på dagen i alla fall i de närmaste områden. Men inte mer om detta. Jag har hittat bilder från utbrottet i Katla 1918 och visar dessa bilder här. Man har gjort två av dessa bilder i färg och jag förmodar att de som gjorde det har varit experter både angående utbrott och bildkvalitet.
Utbrottet som pågår nu er litet, utbrotten i Katla är av en helt annan dimension -helt annan. Utbrottet på denna bild verkar på något sätt vara elakartat. Gaser från det kan vara farliga. En bra bild detta från 1918.
Här har man gjort samma bild i färg och som sagt var, jag förmodar att det har varit gjort av kunskap. På denna bild verkar utbrottet vara mer elakartat än på första bilden. Riktigt fientligt eller hur.
Jag har fått en titanhöftled och är rekommenderad att inte springa. Men hur som helst, jag skulle försöka springa jädrans fort om marken öpnades framför mig och all denna väldiga åsyn skulle visa sig. Detta är utbrott utan sitt like. Om man hade haft all den kamerateknik 1918 som finns i dag skulle denna naturens raseri sannolikt se ännu mer överväldigande ut. Trots allt vållade utbrottet 1918 inte stora skador och ingen människa omkom. Några som samlade får fick ändå springa för livet för att komma upp på höjder och kullar för att undkomma översvämningar.
Jodu Gudjon, jag tror faktiskt det är många svenskar som är intresserade av det som händer på Island.
Jag menar, hur kan man INTE vara det?
Satt här och tänkte på Astrid Lindgren när jag läste ditt inlägg. Förstår ju var hon fick namnet Katla på draken i bröderna lejonhjärta ifrån. Men visst hade det varit roligt att prata med henne om liv, natur och kanske lite om vad som är livskvalitet och, framför allt glädje i livet..Hur tänkte hon? Vad var värdefullt för henne? Hur hanterade hon alla motgångar och svårigheter.
På tal om naturen så talade jag med min mycket älskade faster som hela sitt liv levt som ett med naturen. Hon är nu 87 år men pigg och vaken i både kropp och knopp. Hon har en stuga precis vid vindelälven där det står urgammal skog som hon "pratat" med i hela sitt liv. Gammal senväxt norrlands skog som inte sett en såg eller en yxa på hundra år. Nu har höga skogsherrarna brakat in med maskiner och fullkomligt mejat ner rubb och stubb. Inte ett träd kvar, sår i marken som aldrig kan läka. Och, framför allt, sår i hennes hjärta som definitivt aldrig kommer att bli helt igen. Som hon sa till mig, -Jag har förlorat min man, föräldrar och syskon, syskon barn och syskons barnbarn. Varje förlust förändrar livet, ett rum skapas för minnen av varje förlust. Men det här, det är bara tomrum som skapas av människans egoism.
Jag har faktiskt riktigt god lust att klippa till ansvariga skitstövlar på käften! Får man känna så? Ja, det får man! Jag tror inte ord spelar någon roll för dessa människor längre. Men om jag fick dra till ordentligt skulle det åtminstone svida i skinnet en stund. Våld löser ingenting, jag vet det. Men just nu skulle jag kunna tänka mig att frångå det för en gångs skull...
Till slut, mina ben vill inte riktigt samma sak som jag alla gånger trots att jag inte är utrustad med titanled. Men jag kan lova att jag också skulle lägga benen på ryggen och springa allt vad jag kunde om Katla började jaga mig från underjorden.
Monica, dina kommentarer är alltid lika intressanta och vecker nya tankar. Astrid Lindgren, din 87-åriga moster, och så kommer du igen in på detta med livskvalitet. Jag förstod omedelbart efter att jag läste din kommentar på förmiddagen att jag kommet att blogga i alla fall en gång till.
