En fattig flicka i avganistan
Rapportrarna pratade med några av barnen och bland annat en flicka som jag gjorde till en åttaåring utifrån hennes röst. Hon var tillfrågat vad hon skulle önska sig om hon fick önska sig något då i dagsläget. Svaret översattes; det skulle vara roligt att ha en penna. Hon var kall, troligen lagom hungrig och sannolikt rädd för krig. Hon hade en önskan; att ha en penna.
Vad ville denna flicka skriva om? Sannolikt en hel del. Det var händelseförlopp i gårkväll som fick mig att tänka på denna berättelse. Lite senare fick jag en berättelse från Island via mejl, berättelse som handlar om att använda sakerna innan de slängs. Mellan raderna i berättelsen går att läsa ordet dygd. Själv behöver jag ta till mig ordet dygd och öva att leva enligt dess mening. Det vare bra för jordens resurser om jag och många andra gjorde så. Tack skall du ha fattiga flicka i Avganistan.
Tack för den tänkvärda berättelsen. Lite skammens rodnad på min kind när jag tänker på den lilla flickan som så gärna ville ha en penna... En PENNA var det första hon tänkte på mitt i det elände hon befann sig i!!! Det är hoppingivande, jag hoppas hon fick en penna, jag hoppas att hon lever och har kunnat skriva. Kanske hon rent av lever för att hon fått möjlighet till det. Jag önskar att det är så, även om chanserna till ett bra liv i Afghanistan är så små, så små. Speciellt för en liten flicka..
En tankeväckare att ta fram när ens egna bekymmer egentligen är obefintliga. En tankeväckare är också dina ord om dygd. I min tro skulle världen absolut bli bättre om vi människor verkligen tänkte efter i allt vi gör. Man måste ju någonstans tro på människans inneboende godhet, även om det är svårt ibland. (T.ex Afghanistan!) Ingen är född elak, så vad är det som händer på vägen? Hur kan det komma sig att vi slutat bry oss om varandra och om allt som är viktigt på vårt gemensamma klot? Vi räknar oss själva som högt stående varelser på vår jord, men jag undrar........
Hej Monica!
Tack för din kommentar. Jag längtar ofta skriva om de här sakerna som världen verkar bli fattigare och fattigare av och det har jag ofta gjort på isländska. Men att jag får kommentar på detta skrivande händer knappt. Jag får oftare kommentarer på mina svenska svenska blogg och i första hand från dig. Jag tror det är bra för mig att skriva på det här viset för att jag tror jag utvecklas av det. Om någon så nappar på är det riktigt fint och det vecker ännu andra tankar. Världen är i mycket behov av goda människor och du säger att ingen är född elak. Men det verkar som godheten behöver aktiveras. Att Islänningarna inte kommenterar när jag bloggar på det här viset tror jag beror på att de inte vågar. Det är lite skämmigt att skriva om varma och goda egenskaper tror jag folk kan tycka. Jag är inte blyg för det. Du pratar så fint om en liten härlig gosse i Oslo och jag känner till en liten härlig gosse i Uppsala. Jag tänker ofta på deras framtid Monica. Vad jag gör i dag kan bli så viktigt för dem och vad jag inte gör kan bli så ödersdigert för dem.
Nu är jag på jobbet och fick lite tid för mig själv. Jag borde ge dygden och de många andra goda egenskaperna mer tid.
Kram på dig Monica,
Gudjon
