Min dotter i Súlumbabí
Det var länge sen min dotter Rósa hade en särskild dröm. Hon var en liten flicka när den kom in i hennes liv. Drömmen var att bli antropolog och åka till Súlumbabí och bekanta sig med människorna och livet där. Nu har hon skrivit en doktorsavhandling i socialantropologi och skall disputera i Kungliga tekniska högskolan på fredag.
För några år sedan arbetade hon i Afrika, närmare sagt i Nairobi, och då fick hon möjligheten att övernatta i ett tält ute i den vilda naturen. Under natten hördes flodhästarnas flås och väsen i nära rinnande flod men utanför safarins tält gick de inhemska och säkrade deltagarnas liv. Dessa inhemska pratade ett främmande språk, de hade en annan hudfärg och dem var det helt naturligt att leva under dessa omständigheter. Kanske var detta ett exempel på att vara i Súlumbabí. Men Súlumbabí var en flickas uttryck över något stort och okänt, något så mycket mer än en natt i ett tält i vildmarkerna utanför Nairobi. Hon är fortfarande på väg till Súlumbabí och som antropolog blir hon alltid på väg dit.
Om en stund åker vi till Uppsala, denna underbara svenska sommardag, som givetvis är en del av Súlumbabí, ett annat land, ett annat språk, andra traditioner. Vi blir tillsammans några dagar och firar bland annat denna stora etapp i dotterns liv. Och inte bara dotterns, hellre i hela hennes familjs liv. Maken Pétur och lilla Hannes Guðjón är med om detta också.
Vad jag blir rörd av att skriva.
Blivande doktor, Rósa Guðjónsdóttir, och sonen, ickeännudoktor, Hannes Guðjón
Den svenska ordlistan säger om ordet antropologi: läran om människans natur.
Det var för länge sen en flicka hade en dröm. Drömmen lever fortfarande och kommer att göra om ännu okomna år. Här är länken till avhandlingen Personas and Scenarios in Use
För några år sedan arbetade hon i Afrika, närmare sagt i Nairobi, och då fick hon möjligheten att övernatta i ett tält ute i den vilda naturen. Under natten hördes flodhästarnas flås och väsen i nära rinnande flod men utanför safarins tält gick de inhemska och säkrade deltagarnas liv. Dessa inhemska pratade ett främmande språk, de hade en annan hudfärg och dem var det helt naturligt att leva under dessa omständigheter. Kanske var detta ett exempel på att vara i Súlumbabí. Men Súlumbabí var en flickas uttryck över något stort och okänt, något så mycket mer än en natt i ett tält i vildmarkerna utanför Nairobi. Hon är fortfarande på väg till Súlumbabí och som antropolog blir hon alltid på väg dit.
Om en stund åker vi till Uppsala, denna underbara svenska sommardag, som givetvis är en del av Súlumbabí, ett annat land, ett annat språk, andra traditioner. Vi blir tillsammans några dagar och firar bland annat denna stora etapp i dotterns liv. Och inte bara dotterns, hellre i hela hennes familjs liv. Maken Pétur och lilla Hannes Guðjón är med om detta också.
Vad jag blir rörd av att skriva.
Blivande doktor, Rósa Guðjónsdóttir, och sonen, ickeännudoktor, Hannes Guðjón
Den svenska ordlistan säger om ordet antropologi: läran om människans natur.
Det var för länge sen en flicka hade en dröm. Drömmen lever fortfarande och kommer att göra om ännu okomna år. Här är länken till avhandlingen Personas and Scenarios in Use
Kommentarer
Postat av: Markku
Det gick ju bra - en stor dag för många, man får buga sig i en gratulation.
Postat av: Gudjon
Tack, tack Markku. Det var en stor dag skall du veta som du redan har sagt. Jag kommer att blogga också om detta på svenska. Det är mycket kvar att blogga.
Mvh från Gudjon
Trackback
