Guðjón Björnssons svenska blogg

Det närmar sig mitten av maj men det har inte varit någon riktig senvårvärme och inte har solskenet lagt grunden till bruna fläckar på huden i dag. Men skogsduvan har hållit på hela dagen med sitt hesa gooo go gooo goo i skogen, haggspetten har sprungit upp och ner trädstammarna, alla möjliga sorter småfåglar har kvittrat över allt och lövverket har vuxit så det nästan susar i trädkronorna. Trasten i fågelholken och trasten med boet i granen har hållit på hela dagen med att plocka maskar från marken och troligen insekter också och resorna til boen var ingen viloresor. De var snabbt tillbaka igen och fortsatte jaga. En mus sprang som för livet över gångstigen och försvann i blåbärsriset.

Det regnade första halvan av dagen och det kändes som det var gott för växtligheten. Jag tyckte det ganska bra också. Det var också gott för att jag hade både kalkat och gödslat på olika ställen så både kalk och gödsel sjönk lite när till rötterna. Jag och min fru gick i skogen och pratade om de olika träden, kanske lite med dem också, och om saker som skulle vara bra att göra i vårdnadssyfte. Vi har varit mitt i livet och rörelserna här i dag. Jag städade och ordnade i ett förråd och där fanns en byrå med olika småsaker. I den nedersta lådan hade möss haft sitt hem och där fanns det mycket skrep, eklöv, snöre och måssa och det var en stark stank i lådan. Möss hade tydligen pissat i min byrålåda. Byrån är nu på vår kärra och skall flyttas till tippen. Om inte detta är att vara nära naturen, ja vad är det då.

Detta har varit en mycket god dag på landet och denna vår har vi gjort mycket för skogen och omgivningen som vi har viljat göra tidigare. Jag bör säga tack för dagen i kväll och om jag somnar för snabbt gör jag det i morgon bitti innan jag stiger upp.


I går hade jag två bilder som prydnad för min blogg. Jag tänker göra det också i dagens blogg.

Det är en riktig storleksskillnad på mor och son där de gungar, speciellt när mamman är så nära kameran men sonen längre borta. De verkar ha haft en fin dag där i Uppsala i solskenet tidigare i veckan.


Och det är också en jätte stor skillnad på far och son. Det verkar som de är om bord i en båt.  Om två veckor åker vi på besök. Barnbarnet får inte glömma mormor och morfar.