Kommer någon i håg detta
Kommer någon i håg förra vintern när djupt snötäcket låg jämnt över all mark, frusna sjöar och hustak. Eller förrförra vintern när kanske ännu djupare snötäcke iförde landet i sin vita skrud. Och iskallt var det och så otroligt vackert att se skogen på morgnarna, iklädd rimfrost och snö, eller när solen gav snötäcket miljontals små stjärnor som blänkte och bara fanns där. Så pass kalt var det att för det mesta var det inte ens var halt på vägarna. När vinterdagarna har visat absolut sitt vackraste har jag ofta tänkt; vilket är vackrare, den bästa sommardagen eller den finaste vinterdagen. Så kan jag fråga mig en vinterdag men en sommardag tvivlar jag inte på att sommardagen är bäst, underbarast och vackrast.
Ja, visst är det vackert med en nordisk vinter som har tillhört detta land i tusentals år. Men, hur ofta har jag inte tänkt hur behagligt det är med denna varma vinter vi nu har? Trots det vimlar det i tankarna om det verkligen är okej. Får vi inte riktigt frost i backen blir det kanske obalans i insektslivet, mössen förökar sig i överflöde och naturen i helhet blir vilsen. Vad med växthuseffekten? Och vad med våra barnbarns framtid? Kan jag bara sitta här, skriva något riktigt intellektuellt och tänka som så att någon annan tar hand om det?
Varje morgon i 20 år, elva månader och två veckor har jag bett om vägledning genom dagen så jag inte börjar dricka igen. Och vilket är resultatet? Ju, jag har aldrig under denna tid haft den minsta tanke på att dricka. Just nu, när jag håller på med att skriva detta, kom jag på och bestämde mig för att utöka bönen och fråga; vad skall jag göra för att värna om naturens och livets framtid?
Det var stort! Jag skrev första stycket av denna blogg i morse och inte hade jag en aning om att andra och tredje stycken skulle se ut som de nu gör. Faktiskt hade jag inte aning om vad jag över huvud tagit skulle skriva mera än det som står i första stycket. När jag nu satte mig vid datorn klockan drygt tio var det som jag hade skruvat från en kran och orden rann fram lika lätt och vattnet från kranen när jag borstade tänderna lite tidigare. Märkligt.
Ja, visst är det vackert med en nordisk vinter som har tillhört detta land i tusentals år. Men, hur ofta har jag inte tänkt hur behagligt det är med denna varma vinter vi nu har? Trots det vimlar det i tankarna om det verkligen är okej. Får vi inte riktigt frost i backen blir det kanske obalans i insektslivet, mössen förökar sig i överflöde och naturen i helhet blir vilsen. Vad med växthuseffekten? Och vad med våra barnbarns framtid? Kan jag bara sitta här, skriva något riktigt intellektuellt och tänka som så att någon annan tar hand om det?
Varje morgon i 20 år, elva månader och två veckor har jag bett om vägledning genom dagen så jag inte börjar dricka igen. Och vilket är resultatet? Ju, jag har aldrig under denna tid haft den minsta tanke på att dricka. Just nu, när jag håller på med att skriva detta, kom jag på och bestämde mig för att utöka bönen och fråga; vad skall jag göra för att värna om naturens och livets framtid?
Det var stort! Jag skrev första stycket av denna blogg i morse och inte hade jag en aning om att andra och tredje stycken skulle se ut som de nu gör. Faktiskt hade jag inte aning om vad jag över huvud tagit skulle skriva mera än det som står i första stycket. När jag nu satte mig vid datorn klockan drygt tio var det som jag hade skruvat från en kran och orden rann fram lika lätt och vattnet från kranen när jag borstade tänderna lite tidigare. Märkligt.
Kommentarer
Trackback
