Helgen som gick mot sitt slut och lite till
Förra helgen var en helg som jag egentligen hoppades att inte skulle gå mot sitt slut. Ändå gjorde den det. På måndagsmorgonen åkte jag till arbetet på Vårnäs och min Susanne som hade varit här i helgen åkte tillsammans med mig för att ta i Vingåker tåget hem till Västerås. När hon lämnade bilen i Vingåker var den fina helgen formellt slut. Efter det fortsatte ett intensivt dygn på Vårnäs och jag åkte hem vid lunch på tisdag.
Jag hade bestämd mig för att byta kläder direkt vid hemkomsten och ta mig snabbt ut för att stapla eldningsved i bilen vilken jag skulle ta med till Stockholm på fredag. När jag kom hem tyckte jag ändå att jag skulle sätta mig en stund i ena fåtöljen i vardagsrummet. Så tyckte jag som jag skulle äta något så jag gjorde chokladdryck och med den åt jag knäckebröd med prästost. Men när det var gjort var jag inte färdig att gå ut så jag åt två torkade plommon för att förbättra något trodde jag. Lite senare åt jag två torkade fikon och satte mig ännu en gång i fåtöljen. Det var någon stans där som jag började bli missnöjd med mig själv. Jag lyckades inte ta för mig att göra något.
Det var inte förrän klockan var nästan sex som jag tog mig ut, fortfarande något missnöjd, och gjorde bagageutrymmet i bilen färdigt för att stapla in veden där. Arbetet med själva veden hade jag redan skjutit upp tills dagen efter. Efter det hämtade jag posten och när jag kom tillbaka med den låg min vinterjacka och kavaj fortfarande i oreda i ena fåtöljen i vardagsrummet. När jag hade ätit en hel tallrik ärtsoppa visste jag att det var dags för mig att bli vuxen. Jag gick in i sovrummet och såg på kaktusarna där.
Jag tänkte på Susannes ord i helgen två veckor tidigare när hon stod hos dessa två kaktusar och bad mig komma in dit. När jag kom dit sade hon med en mild stämma att kaktusar gillade att få vatten ibland och inte bara att jag skvätte några droppar över dem, hellre att jag lät vattnet rinna försiktigt på dem och pratade med dem under tiden. Så kunde jag av och till dessemellan prata med dem och då mådde dem bättre.
Jag hade bestämd mig för att byta kläder direkt vid hemkomsten och ta mig snabbt ut för att stapla eldningsved i bilen vilken jag skulle ta med till Stockholm på fredag. När jag kom hem tyckte jag ändå att jag skulle sätta mig en stund i ena fåtöljen i vardagsrummet. Så tyckte jag som jag skulle äta något så jag gjorde chokladdryck och med den åt jag knäckebröd med prästost. Men när det var gjort var jag inte färdig att gå ut så jag åt två torkade plommon för att förbättra något trodde jag. Lite senare åt jag två torkade fikon och satte mig ännu en gång i fåtöljen. Det var någon stans där som jag började bli missnöjd med mig själv. Jag lyckades inte ta för mig att göra något.
Det var inte förrän klockan var nästan sex som jag tog mig ut, fortfarande något missnöjd, och gjorde bagageutrymmet i bilen färdigt för att stapla in veden där. Arbetet med själva veden hade jag redan skjutit upp tills dagen efter. Efter det hämtade jag posten och när jag kom tillbaka med den låg min vinterjacka och kavaj fortfarande i oreda i ena fåtöljen i vardagsrummet. När jag hade ätit en hel tallrik ärtsoppa visste jag att det var dags för mig att bli vuxen. Jag gick in i sovrummet och såg på kaktusarna där.
Det gjorde jag för att se något fint och för att bestämd sluta vältra mig i mitt missnöje. Jag hade varit på jobbet och varit till en stor nytta och så skulle jag också få betalt för det. Jag var trött och det var helt okej och det var också okej att komma hem och göra ingenting. Jag såg på ena kaktusen och var förundrad över de många blommor som var på gång. Denna kaktus blommade också tidigare under vintern och jag förväntade mig inte blommor på den igen förrän kommande vinter.
Jag tänkte på Susannes ord i helgen två veckor tidigare när hon stod hos dessa två kaktusar och bad mig komma in dit. När jag kom dit sade hon med en mild stämma att kaktusar gillade att få vatten ibland och inte bara att jag skvätte några droppar över dem, hellre att jag lät vattnet rinna försiktigt på dem och pratade med dem under tiden. Så kunde jag av och till dessemellan prata med dem och då mådde dem bättre.
Har du gjort detta tidigare med de där kaktusarna frågade jag och hon sade att hon också hade gjort det på sitt första besök lite före jul. Jag tittade på blomknopparna som då hade precis börjat visa sig och jag tänkte det var därför som de var på gång att blomma igen nu. Så kom hon ännu en gång förra helgen och vattnade kaktusarna och troligen har hon också då pratat med dem även om jag inte märkte det. Det var länge sen en annan kvinna pratade med dessa kaktusar och sedan då har ingen pratat med dem. Jag har ofta varit på gång med att sätta dem i komposten.
Nu i tisdags satt jag där på sängkanten och betraktade dessa otroligt fint gjorda blommor som redan hade öppnad sig och ännu andra var nästan färdiga att göra det. I dessa funderingar var det svårt att vara missnöjd eller sura och jag vände mig mot kaktusen vid sidan om, kaktusen på den andra solbänken.
Den hade inte kommit lika långt men den var visserligen på gång och den hade så otroligt fina blomknoppar. Jag hämtade kameran och bestämde mig för att göra något riktigt gott med denna kväll. När jag sen tittade på korten tyckte jag de bättre än jag hade förväntat mig men speciellt denna. Sen började jag skriva en isländsk blog även om min kavaj och vinterjacka fortfarande låg på ena fåtöljen. Jag ångrade mig inta att ha jobbat mig trött och jag ångrade mig inte heller över att också ha lovat att jobba från kommande måndagslunch fram till tisdagsförmiddag, just som jag också hade gjort denna vecka. Jag hade hela morgondagen för att fylla bilen med eldningsved och innan jag åker till jobbet på måndag har jag hunnit med att leverera veden i ett hus i Stockholm, att besöka barnbarnet Hannes Gudjon med familj och ta min Susanne med för att hon också får träffa min familj i Stockholm. Sen skall också jag och Susanne delta i ett dubbelt 20-års födelsedagskalas på lördag och vara på konsert med Calle från Orsa på söndag. Ja, det finns mycket delikatesser i livet om man inte ödslar för mycket tid i att sura.
Skall jag ta kort av min Susanne är viktigt att göra det utan hon vet vad jag håller på med. Detta kort tog jag av henne i söndags, utan att hon anade, och innan det hade vi fikat och fått pannkakor hos ett isländskt par i Örebro, Auja och Thorir. De är roliga de isländska namnen! Då hade hon också ännu en gång bett mig komma in till kaktusarna och lägga märke till att de var tacksamma för att vara bevattnade med omsorg och att man pratade vänligt med dom under bevattningen.
På bilden förbereder hon sig för att skriva PM uppgift som är en del av utbildning i hemsjukvård, utbildning som ofta är påfrestande för henne under samma tid och hon jobbar på heltid i hemtjänsten i Västerås. Ofta säger jag att det är en stor nådegåva att det finns folk som vill göra detta, så jag inte pratar om när det är gjort med värme i hjärtat.
När Susanne kom hem till en nittioettårig kvinna här en kväll tittade denna kvinna på ett program med Jerry Williams. Just när Susanne kom in dit sjöng Jerry en livlig rockmelodi från åren rund 1960. Mycket skulle det vara roligt att rocka nu sade nittioettåringen och vaggade sig i sin stol. Susanne lade ifrån sig sin vinterjacka och sen dansade de. Så kan också en vårdare i hemtjänst göra, att dansa med en gammal kvinna för att göra livet lättare för henne.
Mina kaktusar bara växer och växer och blommorna har ökat under tiden jag har skrivit denna blogg både på isländska och svenska, en nittioettåring har rockat i Västerås, bilen är redan fulladdat med ved och i dag skall jag göra några portioner gulaschsoppa. Sen blir det besök till kvinnan som fick nytt liv i mina kaktusar, besöka min dotter med familj i Stockholm och leverera veden till dem och en hel del annat skall det bli i helgen. När jag behöver förändra mitt mående till bättringsvägen är det småsakerna som fungerar bäst, i denna berättelse kaktusar. Livet är vanligen gott när jag vill göra det gott.
Kommentarer
Trackback
