Guðjón Björnssons svenska blogg

Ibland hamnar helgen mitt i veckan och har gjort länge i mitt hem. Det har berott på arbete. Nu började helgen på onsdagskväll vid midnatt. Då kom Susanne med tåget från Västerås. Sen skall hon jobba hela helgen, så pass intensivt att jag tycker jobbigt bara att tänka på det. Helgen tog slut nu i dag klockan 13,29 när hon tog tåget från Kumla mot Västerås.

Jag var helt inställd på att tåget skulle åka från Kumla klockan 13,39 så vi var verkligen i sista minut. Susanne körde bilen. Även om jag har snoppen tycker jag hur skönt som helst att låta henne sitta bakom ratten. Hon är också en utmärkt säker chaufför. Troligen var det också så att om inte det hade suttit en bestämd kvinna bakom ratten, då hade hon förmodligen tappat av tåget.

När hon gick in på tåget vände jag om och tänkte gå lite från tåget för att ha bättre översyn över var hon satt. Jag gick med riktigt bestämda steg, slog pannan hårt i svarta lådan med information om kommande och avgående tåg, glasögonen flög iväg och jag kände som blodet sprutades. Innan jag tog upp glasögonen lade jag handflatan på pannan för att kolla. Men det rann inget blod längre än ut i bulan som snabbt bildades ovanför vänster öga. Sen tog jag upp glasögonen och satte på näsan.

Därefter letade jag efter Susanne och såg till slut där hon satt och vinkade. Jag vinkade också och lotsades som inget var. En karl klagar inte även om en bula håller på att bildas på pannan, en böld som inom kort blir blå. Tåget åkte tystlåtet iväg och jag gick iväg med raska steg för att hitta något kalt i bilen för att hålla vid pannan på vägen hem. Jag skulle minska som möjligt blåtiran som jag sannolikt skulle få under kommande natt.

Jag hade bestämt mig här om dagen för det vad jag skulle ha för huvudmåltid denna mittiveckan helg. Det var en hemlighet, Susanne skulle inget få veta, bara komma till ett dukat bord med väldoftande lammkotletter. Jag ville göra kotletterna på ett vis man hade gjort på Island i många årtionden, kanske ett århundrade eller mera. Detta skulle bli spännande. Det skulle bli roligt att se Susanne när hon tittade på denna främmande maträtt på bordet hås gubben på landet.

Jag var inte säker på hur jag skulle göra så jag frågade på Facebook hur man steker lammkotletter i ströbröd på ett traditionellt isländskt vis. Många erfarna isländska husmödrar sen några och upp till många årtionden tillbaka svarade på min fråga och jag fick många fina svar. Helst vill jag pröva alla råd som jag fick där. Angående hemligheten, då kunde jag tillslut inte hålla mig. Jag berättade för Susanne.