En konservativ man i miljonstaden
Efter nästan en hel dag i Sollentuna i går, måndag, åkte vi in till Stockholm. Susanne satt fortfarande bakom ratten. Min GPS apparat som jag kallar för Ulrika visade vägen och jag var noggrann med att säga ingenting. Jag ville inte göra bort mig med att veta bäst. Det var inte förrän vi hade åkt förbi Karolinska som jag med bestämdhet sade högt att nu visste jag bättre än Ulrika. Detta har jag kört i mera än femton år och nu vet jag, sade jag till Susanne. Hon gjorde som jag sade men hon var tveksam om jag visste bättre. När vi kom till Celsiusgatan pratades lite om detta och de väldiga vägarbeten som hade pågått i åratal på E4 från Karolinska och söderut och jag märkte på Susanne att hon var inte helt beredd på att bortkasta Ulrikas vägbeskrivning. Men så var inget mera med det. Vi hade kommit fram som jag alltid hade gjort tidigare.
I morse åkte vi igen upp till Sollentuna där Susanne skulle sitta på skolbänken en dag till. Självsäker Ulrika visade vägen utan att när vi skulle köra in på Fleminggatan sade hon att vi skulle köra både upp och ner. Susanne valde att köra upp och där hade hon rätt. Vi pratade lite om åkandet dagen innan och jag kände på mig att jag "kanske" inte hade rätt när jag påstod att jag visste bättre. När vi hade åkt nästan hela vägen till Sollentuna kom jag på att jag hade glömt min mobil i Celsiusgatan. Jag skall till Norge i veckan och då skall jag ha mobilen med. Det var inget prat om saken att jag måste tillbaka och hämta den. Då bestämde jag mig för att göra exakt som Ulrika sade. Så gjorde jag och nu blev vägen från Karolinska till Celsiusgatan mycket enklare och kortare.
Hur som jag, en konservativ man, har gjort i mera än femton år måste jag börja tro på att vägarbete för miljarder i åratal leder till förbättring. Jag bekänner här med att jag hade fel i frågan och att denna väg har blivit mycket kortare och enklare, bara om jag gör som Ulrika säger.
Efter detta åkte jag hem till skogsbrynet i Kräcklingesocken och sanningen är att här hemma är många saker enklare än i miljonstaden.
