Gudjon, vad håller du på med?

Det var märkligt, vi som lade oss ganska tidigt i går sov till klockan 8,30 i morse, sagt och skrivit "åtta och trettio". Efter en så bra sömn skall vi vara väl utvilade men jag tror inte vi tänkte på det. Istället började vi prata och sen pratade vi och pratade tills Susanne åkte till jobbet klockan halv tre. Frukosten blev lunch också.
 
När jag tittade efter bilen och vinkade Susanne kom jag på att jag borde ta en promenadrunda som många går här i trakten och inget mera med det, jag gick iväg på mina lammskinskor som jag köpte på en marknad i höstas, just när jag köpte min hatt. Han kom hela vägen från Småland, han som sålde lammskinnskor. Han var så enormt trovärdig när han visade mig skorna att jag helt enkelt kände att denna man måsta bara säga hela sanningen. Så sköpte jag första lammskinnskorna som jag någon gång har haft i mitt liv.
 
Sanningen om lammskinnskorna är att mannen sade exakt som det är och jag kan känna att detta är bästa skor jag någon gång har haft. Jag köpte dem som finskor men nu tog jag en promenadrunda på dem men det var engångs tillfälle, sånt skall jag inte göra oftare med mina finskor. Men jag har papper från mannen i Småland och jag tänker kontakta honom och fråga om han har promenadskor av lammskinn också. Det skulle jag värdera högt, köpa dem och slänga andra skor som är sämre. Jag försöker värdera mina fötter högt. Jag har inga reservfötter.
 
Jag kom plötsligt på att jag borde ha frågat Susanne tidigare under dagen om vi skulle promenera tillsammans. Sanningen är att vi bedhöver båda uppmana varandra för att ta våra promenader. Hemtraktens promenadrunda är knappt tre kilometer och det är inget att prestera att gå den några gånger i veckan. Jag håller jämnan på med mycket och är nästan alltid i rörelse men det är inte samma sak och att promenera. Det vet jag. Susanne sitter mera stilla över sina studier men jag vet också att hon är mycket i rörelse när hon värnar om sina gamla och glädjer dem med sin närvaro.
 
Just det hade vi också pratat om i morse. Jag bär stor respekt för dem som kan jobba med detta, att ta hand om folk som inte kan sköta sina hygien och behov utan hjälp och de är inte alla gamla som har hamnat i den situationen. Jag är väl medveten om att Susanne utför arbeten som jag skulle ha mycket, mycket svårt att utföra. Vi kan alla vara mycket tacksamma till dem som gör detta med hela sitt hjärta.
 
Detta och mycket annat tänkte jag på under min promenadrunda och visste inte förrän jag hade gått några hundra meter av en runda till. Då var inget annat att göra än gå hela vegen igen. Knappt sex kilometer skulle inte vara för mycket för en man i min ålder. Så blev det inte heller och nöjd kom jag hem och tänkte skriva färdigt en blogg om min Islandsresa, men därifrån kom jag den första december.
 
Inget blev av det för att innan jag visste av hade jag börjat skriva detta som jag nu har skrivit. Islandsresan kommer inom kort. Jag hade också tänkt mig skriva några julkort och tänka lite på julen almänt. Och bakom mig är våran säng halv bäddad. Gudjon, vad håller du på med?
 
Men sanningen är att i sin enfald har detta varit en mycket bra dag.
 
 
 
I all sin enfald är mina lammskinnskor så mjuka, varma och behagliga.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0