Pingstafton
Jag kan troligen inte kallas för traditionell svensk för att i dag, på pingstafton, har jag hållit på med att klyva ved. Jag skall ha gjort det tidigare tror jag. Annars berättade en man för mig för elva år sedan att det i och för sig var okej att göra detta under vilken årstid som helst om man inte kan göra det under vintertiden. Men då vare det viktigt att kapa veden direkt efter att den är avverkad. Så har jag också gjort. Det verkar som jag har varit en mycket upptagen man för att jag har gärna hittat på andra saker när grannarna håller på med sitt ved arbete.
Jag har haft kapad ved i min nya vedbod sedan förra året. Min vedbod är något det viktigaste hus som jag har byggt här på landet och jag kan tänka mig att min vedbod är den bästa här i byn. "Detta förråd är på fel ställe" sade en man som kom med en snickare som hjälpte mig med taket till denna vedbod. Varför säger du det? frågade jag honom. Den borde vara hemma hos mig, sade han. Denna dag gjorde de taket med takpanel och takpapp som om det vare ett bostadshus och jag var deras hantlangare. Det är det sista som jag har fått hjälp med här hemma av snickare.
Takpannorna som vägde 1350 kg satte jag sen upp en eftermiddag lite senare. Den dagen var jag tacksam för den hälsa som min skapare gav mig när jag låg i vaggan.
Detta var en annan historia, men slutligen i dag kom jag igång med att klyva veden som hade väntad ganska länge. Jag började i dag på grund av att det regnade i morse och prognosen sade regn hela dagen. Det var egentligen en början av att få ordning och reda på det sista här hemma, att göra det slutligen ordentligt och fint. Jag behövde nämligen börja med att rensa, ordna och dåna innan jag började med veden. Det var då som jag tänkte detta; att snart är allt väl här.
Jag kommer väl ihåg åren 2007 och 2008 och förmodligen ännu något år efter det. Då var oredan alldeles fram till tomtgränsen vid vägen som är knappt tio meter från huset. Som det är i dag är jag något nöjd, men när jag har gjort i ordning bakom mitt garage och runt vedboden, då blir jag väldigt nöjd. Om jag är helt ärlig har jag haft det som mål att allt detta skall vara färdigt "på gården" året som jag blir 75 år gammal och det är nästa år. Sen kan vi ha öppet hus hela sommaren om så vill. En härlig tanke eller hur?
Så är det här på landet på pingstafton. Susanne är upp i Dalarna, Orsa, hos sin son med familj. Där är hennes barnbarn, Teo, och han drar ofta vet jag. I dag har de varit på kosläpp på en gård i trakten och jag håller hus hemma. Där var jag tillsammans med dem på kosläpp förra året.
Här om dagen var jag att klippa gräsmattan för första gången i år, då redan lite för sent. Men då slutade min gräsklippare dra andan och jag fick inte i gång den mera. Då skrev jag in den hos gräsklipparedoktorn och det skulle ta en vecka. Då erbjöd en arbetskamrat mig att låna hans gräsklippare som jag tackade ja till. Dagen efter klippte jag halva tomten men när jag skulle starta arbetskamratens gräsklippare dagen efter, det vill säga i går, nekade den tvärt att göra mera och så står det ännu i dag, lånegräsklipparen sover och kanske jag måste ta den till gräsklippareläkaren när jag hämtar min.
Sen tänkte jag göra andra saker och kopplade kärran på dragkroken. Då ville inte blinkljusen fungera och efter mycket försök åkte jag i alla fall till Granngården i Fjugesta för att köpa 170 mm avloppsrör. Men så väldiga rör hade de inte. Då åkte jag med olaglig kärran till Krauta i Marieberg. Inga 170 mm rör där heller. Då stannade jag upp och bad sinnesrobörnen efter alla dagens incidenter och mitt oansvariga handlingssätt med trasig kärran. Sen åkte jag hem.
I dag har dagen varit ljuvlig vid vedklyven. Jag gillar att klyva ved. Det ger tid till eftertanke och meditation. Min granne sade i höstas att jag skulle låna hans vedklyv för att då skulle jag bli så snabb men denna ved som väntade. Men sanningen är att jag inte ville vara så snabb så jag använder min enkla vedklyv. Jag vill få denna stund för mig själv med min ved och mitt ved staplande för att jag gillar det. Jag hade en hel del emot mig i går men i dag med mig.
Allt är bra som har ett gott slut.
