Guðjón Björnssons svenska blogg

Det var en härlig solskensdag i Jokkmokk i slutet av juli. Det var en skön kortärma skjortans dag och Jokkmokkborna hälsade gärna på gator och trottoarer. Vi hade ätit en härlig frukost hos Cecilia på vandringshemmet Åsgård samt haft livliga möten med helt främmande människor där. Vi gick till Samemuseum i Jokkmokk. Att komma in i den fina entrén till museet verkade för mig annorlunda, lite som en annan värld och dess längre in vi kom blev denna värld ännu mera annorlunda.

Jag var första gången i Jokkmokk och på detta museum. Susanne hade varit några gånger både i Jokkmokk och på museet och hon hittade vägen här lite över allt som och på de andra ställen där vi har varit under vårt resande i Norrland.

 

 

Samemuseet är inte bara saker och ting. Det är också ord. Ett av det första vi kom fram till när vi gick in från entrén var följande ord som är ägnade de första som följde in i landets nordligaste delar efter istidsglaciärens tillbakagång och här pratar man om upp till 11000 år tillbaka:

                                                       Stannar vid stranden.
                                                       En sandås höjer sig.
                                                       En eld för maten
                                                       redskap av vit sten.

                                                       Vi följer bytesdjuren.
                                                       Detta land verkar bra,
                                                       här kan vi kanske stanna.

Att läsa dessa fridsamma ord, titta på texten i helhet, tänka efter, läsa den igen, efter det var jag museets tacksamme fånge och en gäst i en främmande värld. Jag kände som det var likadant med Susanne, även om hon hade varit här tidigare. Plötsligt hade det gått några timmar och vi var otroligt trötta, nöjda och hungriga.

På museets restaurang åt vi en sen lunch, Jokkmokkorv med mycket köttinnehåll. En ung mörkhårig kvinna jobbade där, troligtvis en Same pratade vi om. Till slut började vi prata med henne om deras fantastiska museum och mycket rätt, hon var Same. Annars hade jag inte fått inträde i Samernas konstskola här i Jokkmokk sade hon. Jasså, säger du det? Ja sade hon, det är ett krav. Såg ni skolans utställning frågade hon? Nej, det gjorde vi inte det bäst vi visste. Det var så mycket att se att vi hade inte alls hunnit med allt.

 

 

Hon berättade för oss var skolans utställning var att finna och vi gick in igen på museet. Mycket rätt. Vi hittade denna otroligt fina utställning som var rena konstverken alltihop. Men vad hette hon? Till restaurangen igen för att veta det och ännu en gång till museet.  Där såg vi de tre saker som denna unga Samekvinna hade gjort och visade nu på en utställning. Vi berättade för henne vad fint vi tyckte om hennes deltagande i utställningen och hon var riktigt nöjd med det och vi var riktigt nöjda med den kontakt vi hade fått. Sen gick vi trötta, nöjda och tacksamma därifrån.

 

 

Jag har varit på hembygds museum på Island och jag har varit på Jamtli i Östersund. Däremellan finns starka likheter. Men att komma till Samemuseum i Jokkmokk, då blev allt annorlunda.

 

 

I Susannes skolarbete angående palliativ vård ingår för hennes del att fördjupa sig i Samernas seder och traditioner som hör till människors sista stunder i livet, begravningar och flera i detta sammanhang. Vi hade läst en del om detta tillsammans men Susanne mycket mera och hon hade också berättat mycket för mig. Detta gjorde att jag var ännu mera öppen för allt som berör Samernas historia. Susanne använde sig också av resan för att samla fakta i sin uppsats.

Jag började se bilder från Samer som barn. Alla tider sedan det har jag tyckt som de är annorlunda, speciella. Berättelser av deras livskamp, deras färgrika kläder, deras fina silversmycken och utsmyckningar, deras jojk med tillhörande mystik och mycket flera. Allt detta har jag tyckt annorlunda och denna dag i deras museum tycker jag som jag har fått detta bekräftat. Detta är en liten brokdel av det som går att berätta om detta museum.

 

 

Jag vill till Jokkmokk igen.