Solcellermannen har varit här
Ja, solcellermannen var här i morse. När vi hade druckit kaffe, ätit till det sockerfritt kex med mögelost och funderat, han tagit kort och gjort preliminära utrekningar med hjälp av avancerade dataprogram, dataprogram som jag förstod mig ingenting på, då var dags för honom att åka tillbaka till sin arbetsplats. Han åkte en elbil och därför sa jag att jag skulle komma och vara närvarande när han åkte iväg. Då skulle jag kunna höra ljudet från hans bil när han åkte. Du är så välkommen, sa han och log, men du kommer inte att höra så mycket.
Han satte sig in i bilen, satte på sig säkerhetsbältet, vevade när rutan och sa; nu har jag startat motorn. Ingenting hördes, ingenting alls. Sen backade han och det var samma sak, det hördes ingenting alls. Efter det vinkade han och åkte ut på vägen. Jag har några gånger provkört elbil själv så detta var ingenting nytt för mig men lite roligt.
Jag gick in, lite förvirrad efter all information, men tyckte detta lite spännande. Det är roligt att vara 77 år gammal och kunna känna saker och ting som spännande. Jag satte mig vid matbordet och tog lite kaffe till. Jag hade utsikt genom ett fönster mot väster och till fåglarnas huvudkvarter som jag måste faktiskt ta när nu för denna säsong. Sen tänkte jag på pengarna och hur lång tid det skulle ta för mig att komma med vinst efter solceller affären med denna man. Oj oj, 20 år kanske. Aj aj! Och investeringen! Fruktansvärt mycket pengar! Nej, jag får tänka över detta mera än en gång. Jag blir död innan solcellerna på taket har förräntat sig. Dessutom får jag offra tre stora björkar som har varit nästn lika många år att växa till sin storlek och åren som jag har bakom mig här i livet.
Till höger om fönstret jag tittar på finns en almanacka och i går bläddrde jag mellan april och maj på denna almanacka. Jag reste upp mig och gick fram till den och såg på månadens bilder. På almanackan är tre bilder av mitt barnbarn i Stockholm där han leker med olika saker. Hannes fyller tio i höst. Han föddes in i denna värld just som vi har gjort den för honom att leva i. Jag tänkte också på barnbarnbarnen på Island och i Norge och att den värld som de också föddes till är exakt likadan. Den är just som vi har gjort den för dem också. Detsamma är att säga om en miljard barn i världen.
Jag satte mig igen och tänkte; vad håller jag på med att tänka om kronor och att förränta pengar? Vad håller jag också på med att tänka på tre björkar som jag behöver offra? Tycker jag mera om dem och mina pengar än mina barnbarn och barnbarnbarn.
Gudjon, det är dags för dig att stiga ett steg till in i vuxenåldern.
Kommentarer
Trackback
