Till Island
Det var lördag, den första i juli, och grannarna Astrid och Lars kom vid tio tiden och fikade tillsammans med oss. Susanne hade kommit från Katrineholm från sitt jobb på fredags eftermiddagen. Grannarna skulle under nästan tre veckors tid se till att Kotte (igelkotten som bor under altanen) fick sina avokado och vatten att dricka samt att ta hand om våran post. Vänner i Örebro tänkte sköta blommorna inne. Ute var inga blommor att sköta för att denna sommar skulle bli annorlunda. Susanne skulle jobba i en annan trakt och jag skulle resa till Island. Efter det åker vi upp till Jämtland för att filosofera i och vid en stuga på Kolåsen på närmare 500 meters höjd över hav där frisk luft och utsikt finns i överflöde.
Grannarna gick och Lars och jag stannade vid stenmuren på tomtgränsen och då hade vi för våra ögon just den vy som vi ser på bilden. "En härlig oas det har blivit" sa Lars och sen gick han. Jag har lagt mycket arbete i att denna oas skall bli verklighet, inte minst nu under det sista halvåret. Han sa detta med värme i rösten och jag var mycket tacksam för denna korta och enkla mening.
Dagen efter åkte Susanne tillbaka till Katrineholm och dagen där på åkte jag till Island.
Min syster Frida och hennes man Sigge hämtade mig till flygplatsen och på vägen därifrån såg vi en rökpelare över vulkanutbrottet som är i närheten av Keflavik och ett konstigt dis låg över allt, dis som tog bort den klara sikten som vanligen kännetäcknar Island.
Jag sitter hemma hos Frida och Sigge och skriver detta. I dag besökte vi också svägerskan Gudrun som sitter till vänster i bilden. Så kan det se ut på ett isländskt matbord när vi som är födda runt och före 1950 träffas över en kopp kaffe.
Det börjar med en bild från Sverige och slutar med en annan bild från Island.
