Guðjón Björnssons svenska blogg

Nästa etapp redan undertäcknad

I förrgår skrev jag om mina solpaneler men jag har vetat att den etappen endast är början på ett större mål. För att komma vidare måste jag tänka på mitt bilägande för att jag, som och alla andra som har avkommlingar, måste se över den saken helt seriöst. Jag har för min del tre valmöjligheter. Det första är att flytta till en tätort där jag helt enkelt inte måste ha bil. Det andra är att investera i en bil som är renare än min gamla bil. Det tredje är att inte göra någonting alls.

 

Sista valmöjligheten kom inte på tal för min del och då var två kvar. Av de två möjligheterna har jag redan bestämt mig. Jag har gjort en affär. Egentligen var denna affär lite som ett äventyr som pågick en halv vecka. Jag var på väg till en bilfirma i norra Örebro där jag hade bestämt mig för att köpa en elbil, en bil som hade gott om plats för deras fötter som skulle sitta i baksätet och 40 mil skulle den dra på ett battery på bästa väglag och vid bästa omständigheter över huvud.

 

När jag hade kvar att åka rakt fram cirka 300 meter till bilfirman svängde jag mycket plötsligt till vänster utan att det hade funnist en tanke på det, det bara var en ögonblicklig handling som gjorde mig själv förvånad.

 

 

 

Där gick jag in på en annan bilaffär och så gott som raka vägen fram till denna bil. Tre dagar senare undertäcknades en ordersedel om privatlysing på exakt en likadan bil och denna på bilden. Denna bil har inte lika stort utrymme för passagerarnas fötter i bakseten men ändå kan jag väl sitta där själv men det beror dock på hur stor människa sitter rakt framför mig. Men vad med det? Jag kan komma ihåg att en gång under året ha haft en passagerare i baksetet i min bil. Och knappt 40 mil skulle den dra under de allra bästa omständigheterna. Varför i hela världen skulle en 79-åring behöva köpa en bil som kan ta en flock storskankade mäniskor i baksätet?

 

Storsintheten kan vara nära -också hos mig. Jag hade en väldig tur att det blev vänster kurvan. Månadshyran av denna bil är kanske en tredje del av den ökade  boendekostnad om jag lämnade huset här i Kräcklingesocken. Den kommer också att kosta mig nära 25 % mindre i månaden än bilen som jag var på väg att köpa. Största delen av elen på denna bil förmodar jag att jag får från mitt eget tak under sommarhalvåret.

 

 

 

Jag sitter vid ett fönster mot öster medan jag skriver denna blogg och har utsikten som vi ser på bilden. Så var det också när jag skrev bloggen därförinnan. Den färskaste lövfärgen har börjat blekna lite, men det påverkas faktiskt av soljuset timme för timme, och svag trötthet hos träden har börjat bli synlig. Dessa träd har också visat sitt mest dyrbara och vackra i flera månader. Äldre män som arbetade i en pytteliten byggaffär på norra Island för några årtionden sedan pratade ibland om ädelved. Träden där utanför mitt fönster är ädelträd.

 

Vissa av dem har ett tät lövverk och vissa har stora lövblad och en del av dem bär bådadära. De är ovärderliga vid att rensa luften vi drar ner i lungorna och de är oundvikligt nödvändiga för att produsera syret som ger oss möjligt att leva våra liv. De är allt gott värda av mig. De har givit mig oräkneligt många så fina stunder på altanen bakom huset i sommar och många tidigare somrar. De är mina vänner och de vackraste konstverken som jag har möjlighet på att ha framför mina ögon här hemma.

 

Det är lätt att dra in luften i deras närhet. Jag hoppas att vi som skall vara ansvariga för så mycket här på jorden lyckas att ta ansvar för att våra unga avkomlingar inte behöver sedermera bära på ett tungt lidande under svårigheterna vid att dra andan i en brännhet och skadad värld.