En förmiddag i Katrineholm
Jag sitter ensam i Susannes lägenhet i Katrineholm. Det var något oförväntad att hon åkte till jobbet i morse. Jag följde med henne till stationen där hon gick på tåget men jag satte mig in på ett fint kaffehus med förhoppningar om att någon skulle komma till ett såkallat gubbfika. Jag köpte en riklig frukostmacka och kaffe och satte mig vid ett bord som hade plats för fem gubbar. Så satt jag där ensam och njöt av mitt fika och tittade på vädret och såg lite på nyheter med mera. Jag blev enda gubben som kom, men ok, jag njuter också av att vara ensam med mig själv.
Jag tittade tvärs över gatan där stora linden står, denna som blir till ett otroligt rikligt och vackert lövhav innom kort. Katrineholm är en grön mindre stad med mycket stort flertal stora trädkronor som kan göra än lyrisk av att se på. Det är många otroligt fina rabatter och kärl med blommor som är planterade så att man förstår att ögat vet väl vad man gör. Växtligheteten doftar så att man blir grönt berusad och lycklig av att finnas. Allt detta är på gång och i går jobbade Katrineholmarna med att ta bort fjolårets blommor och förbättra jorden i kärlen.
Jag plockade undan och la brickan dit man bör. Gick till ytterdörren men stannade plötsligt och såg på mindre packningar kakor till höger om mig som var smakfullt plaserade på några hyllor. Kakmonstret i mig skrek och tillslut bestämde jag mig för att köpa en viss packning som jag försökte tro att innehöll mindre socker än de andra. Kakmonster kan låta sig luras av ägna tankar skall ni veta. Jag gick till disken och fick vänta, rullade packningen i handen och visste att jag gjorde fel. En ung kvinna med ett fint leende kom tillslut och frågade hur hon skulle kunna hjälpa. Jo, jag skulle köpa denna kakpackning sa jag och nästan skämdes över att i min ålder visa min svaghet för kolakakor.
När jag såg priset på kortläsaren ångrade jag mig och hade lämnat till baka kakorna om jag inte hade viftat dom så länge i handen. Jag betalade mdera för dom än för fikat. Jag åkte snarast iväg från frestelsernas mumstorg.
Halva vägen hem till Susanne parkerade jag bilen vid en laddstolpe och kopplade den på laddning, gick så hem med ena handen full av kakor. Efter att ha gått halva vägen kom jag på att nycklarna till lägenheten var gömda i bilen. Jag fick gå tillbka att hämta dom. Sen valde jag en annan gata att gå så folk inte skulle lägga märke till att en man, som åldersmässigt skulle kunna vara morfar till halva befolkningen i Katrineholm, gick där fram och tillbaka med en gennomskinlig kakpåse i handen.
* * *
Jag har hämtat bilen till laddningen och skall i den värme som nu är kunna köra 35,5 mil. Jag har ätit två kolakakor och dom är inte så goda som jag förväntade mig, alldeles för söta. Jag vet inte om jag skall gömma dom innan Susanne kommer hem så jag inte behöver skämmas för min köttsliga svaghet :)
Jag tycker jag inte vara så mycket kakmonster som jag ibland låter, men om någon skulle kunna skratta åt det kan jag med glädje bjuda på det.
Jag både kör och går ofta förbi detta hus som man håller på med att bygga i Katrineholm. Där finnst en hel del av det man behöver, garage i en källare och myckdet annat. Tankarna kan börja flyga men så tänker jag hem på landet som jag älskar och säger; förlåt stugan, inte får jag bli otrogen.
Kommentarer
Trackback
