Guðjón Björnssons svenska blogg

Jag träffade mina gamla arbetskamrater igen i går efter drygt en veckas frånvaro. I och för sig kan jag inte kalla dem mina "gamla" arbetskamrater för att även om jag slutade jobba, då slutade jag inte. Det blev mer arbete än jag hade tänkt mig men det är både gott och ont. Det är mer på gott. Jag till exempel påminns ofta om att jag har fina arbetskamrater. Det var lite livligt att komma dit i går och hälsa även om första reaktionen var att alla var jätte tysta när jag gick in i konferensrummet och önskade god middag. Jag kom ju till jobbet vid tretton tiden. Men några ögonblick senare var mångsidig diskussion igång. Det pratades om viktiga saker angående arbetet, det pratades om vädret, snön, kylan, väglaget och när vintern kommer att ta slut. Men visst är det vackert med så mycket snö. Eller, jag har blivit trött på denna snö. Men jag tror att det var i överlag att tycka det var mycket vackert med all denna snö.

Timmarna gick och det blev eftermiddag, kväll, natt och så småningom trädde fram en ny dag. Vissa kom tidigare till jobbet än andra och det blev lite stund för att prata om livet. Det pratades inte om vinter och snö men det pratades om fina minnen och vackra minnen. Det pratades om att segla på blanka sjöar, kanaler, vikar och det pratades om att segla bakom Centralstationen i Stockholm. Jasså, kan man verkligen göra det? Javisst. En härlig stad Stockholm, en riktigt vacker stad på alla dessa öar och med sina vackra sund. Men Hävla och Tisnaren, skogsbevuxna öar och näs, spegelblanka vikar. Otroligt vackert. Solsken, vatten och grönska. Ovärderliga minnen från tidigare somrar, minnen som alltid kommer att finnas. Och så kommer det en ny sommar som ger nya minnen. Ja, det är en härlig skatt.

Jag åkte hem från jobbet och snön täckte landet. Men i mitt sinne var det fullt med sommar och grönska. Jag åkte i Skånes bokskogar, seglade i Stockholms skärgård och på Götakanal, passerade den vackra Insjön på väg mot Siljan, åkte genom Sunne och tänkte på Göran Tunström. Ja, du, så mycket jag har kvar att uppleva i detta makalösa land. Så kan jag åka färja ut i Djurgården i sol och sommarvärme, stå vid relingen och äta glass. Och det viktigaste av allt; att gå med barnbarnet längs promenadstigarna vid Fyrisån i Uppsala och lyssna på honum försöka forma sina första ord i livet.


På väg ut i Stockholms skärgård


I Stockholms skärgård


På Götakanal