Guðjón Björnssons svenska blogg

Jag hade inte ens tagit på mig kläderna i morse när det var bestämt att jag skulle till jobbet igen, jobbet som jag lämnade sent i eftermiddagen i går. Sånt är pensionärslivet! Nej, så är det inte alls. Pensionärslivet bjuder på att jag kan säga ja eller nej enligt min vilja men jag sade ja. Nu är jag på Vårnäs igen och det är helt okej. Så vet jag inte när det kanske blir flera veckor, till och med månader, mellan arbetstillfällen.

Bernt kommenterade min blogg i går och frågade om jag ångrade mig något att ha opererat höften vilket jag inte gör. Jag skall dikta något om detta vid ett bra tillfälle men nu vill jag bara säga att när jag sprang nerför trapporna på Vårnäs förra veckan, då tänkte jag att detta hade jag inte gjort på flera år.

Hemma packar vi, eller mäst min fru, och vi åker titt som tätt till tippen, till myrorna och med bilen fylld med kartånger till stugan. Vi håller på att flytta. Om några veckor tror vi att vintern ger sig och om mindre än tre månader kommer jag att gå ut i vår skog bakom stugan och se om inte knopparna är på gång. Vi har härliga tider framför oss med blommor och grönska, älskade dofter, fågelkvitter och det allra bästa; jag tror det kommer en liten pojke på besök som vill se sig om på landet och prata med morfar och mormor på sitt barndomsspråk. Men tidigare än vi anar börjar han bilda ord som sen blir til korta meningar. Det blir en upplevelse att få följa med i denna fantastiska utveckling.