Guðjón Björnssons svenska blogg

Det var våren 2006 som vi bestämde oss för att bygga ut vår stuga i Kräcklingesocken mellan Örebro och Fjugesta. Stugan var byggd på plintgrund och vi bestämde att också utbyggnaden skulle stå på plintgrund. Detta var bara en stuga. Jag är nästan pedantiskt omsorgsfull i mina arbeten, speciellt på senare år, och tycker som det ger mening och livsnjutning att ha det så. Men detta arbetssätt tar tid. Utbyggnaden skulle bli ordentligt gjord och för att vara riktigt nöjd bestämde jag mig för att också förstärka gamla stugan med sex nya plintar så det skulle bli lite harmoni i styrkan mellan det gamla och det nya.

En vacker dag i maj tog jag en spade i min hand, en järnspets och skottkärran var också med. Sen började jag gräva, först under gamla stugan, och undvek att räkna hur många plintar det skulle bli totalt till slut. Jag grävde så djupt som det var möjligt att gräva för hand under huskanten. När jag hade grävt för första plinten blev jag lite snopen över hur bra det gick. Sen fortsatte jag gräva och gräva några dagar tills alla hålorna var färdiga. Det blev 24 hålor mellan 80 och 120 sm djupar.

Lite efter att jag hade grävt för mina plintar kom en grävmaskin hem till grannen som bor i en villa lite norrut från vår stuga och där började ett mäktigt arbete. Tydligen skulle de bygga ut villan där. Väldiga grushögar bildades där på några få timmar och jag tänkte att jag måste besöka dem vid ett bra tillfälle och se hur deras arbete skulle gå till. En dag blev det av att jag gick dit. Då fanns ingen närvarande där men den syn som öppnade sig vid ena husgaveln var ingen obetydlighet alls. Det var som en hel dal befann sig där och i denna dal hade man murad en grund av lecastenar, ett prydligt arbete och rejält. Och mina plinthålor vid och under stugan -nej, jag ville inte se mer och gick till baka hem. Under natten efter detta gjorde väldiga skyfall gång på gång och dagen efter var mina plinthålor endast små gropar med botnar som i en skål. Så fick jag gräva om och jag besökte grannarna inte länge, länge men såg däremot att deras utbyggnad bokstavligen flög upp. Vår utbyggnad gick mycket långsamt men blev dock färdig till slut två år senare.

I december sålde vi vår bostadsrätt i Örebro och bestämde oss för att flytta till stugan och bygga ut den igen och den skulle bli en mindre villa. Vi skulle anlita en snickare för att utföra arbetet eller i alla fall det mesta av det. Jag ringde grannen vilken tidigare hade byggt ut i hög hastighet. Jag ställde några frågor angående arbetet. Sedan ställde jag några frågor angående snickaren de hade anlitat och han fick mycket beröm för kunskap och duglighet. I fortsättning av detta ringde jag snickaren. Vi anlitade honom i våras.

Anders heter han och han står väl under grannens uttalande om honom. Han är skarpsinnig och har kommit på många fina lösningar. Vi paratade tidigt om det med honom att vi ville också lyfta taket i största delen av gamla huset. En dag frågade Anders vad vi tyckte om att sätta en limträsbalk för att hålla uppe takstolarna i den delen vi ville lyfta. Det skulle göra arbetet mycket enklare. Ja, just det, givetvis var det enklast. Och så gjorde vi.

Limträsbalken har legat upp i vinden i några veckor. Det föll i min lott att gräva i golvet unde gamla huset och gjuta där två fundament under pelare som skulle hålla uppe limträsbalken. Detta kostade att riva upp en del av golvet, gräva i genom öppningen en rejäl grop och bära gruset ut i hinkar. Efter det bar jag in betong, också i hinkar, många hinkar. Nu hade huset vi bodde i börjat se gräsligt ut efter arbete med grus och betong och dessutom låg en plywoodskiva över hålet i golvet där jag hade plockat bort panelen . Därför hade blivit riktigt viktigt att få upp pelaren och därpå balken och kunna så göra vår bostad i ordning igen. Detta gjordes i dag. På grund av att detta var en viktig etapp i hela husbyggandet tog jag med kameran i dag och fotograferade noggrant. Jag hade också i åtanken att blogga om detta. Nu håller jag på.


Anders har tagit sig upp i vinden och förbereder arbetet med balken som ligger till vänster.


Johan, en ung och duktig snickare, hade kommit för att hjälpa. De är starka, Anders och han och Anders bad Johan komma för att värna om pensionären mig. Det var hänsynsfullt av honom. Min klocka och mina rörelser går mer sakta än deras och min kroppsförmåga är en annan. Det är bara att böja på nacken och erkänna. På bilden håller de på och verklaget är bestämt och säkert. Själv var jag mer som en springpojke i måttlig fart.


Ganska snabbt är balken på sin plats och jag kan bara beundra. Då bjöd min fru på kaffe och pannkakor med sylt.


Efter fikat kom pelaren också på sin plats och nu sitter allt säkert även om visst arbete är kvar att utföra. Jag höll mig för nära balken när jag tog denna bild och därför ser pelaren lite ynklig ut i förhållande till balken men båda är svinstarka.


Setet under denna pelare är också stadigt och starkt, 410 kg betong, och ett annat fundament finns under den andra enden


Där ger att se den andra stolpen som också sitter på ett stadigt och starkt fundament och på denna stolpe sitter en annan limträsbalk som håller uppe nya taket i utbyggnaden som skall bli klar till användning i december.

Solen har länge sen lagt sig bakom Kilsbergen. Golvpanelbredorna har kommit på sin plats i golvet igen och vi har gjort någorlunda i ordning efter ett viktigt arbete. Nu är bara att njuta av att byggandet går framåt och att vi är nöjda med det som vi håller på med. Om en stund blir det ett möte med John Blund men innan det träder i kraft finns det en hel del att tacka för.