Här bygger man ut ett hus
Vi bygger ut för andra gången huset vi köpte som en liten, enkel stuga i mars 2003. Detta är ingen stuga längre, detta hus är vårt hem. I dag, tisdagen den 31 augusti, började verkligen hända saker med själva husbygget.
Denna bild tog jag i går från en luktstolpe på tomten. Från denna luktstolpe tänker jag ta en bild varje dag för att kunna se hur arbetet fortskrider. Snickaren murade grunden, grävmaskinisten gjorde markarbetet, inte bara angående grunden, det var också mycket annat markarbete. Finns inte ordet landsskapsarkitektur på svenska? Om så, då var en hel del markarbete där grävmaskinisten utförde rena arkitekturen. Golvet är gjort av min dotterson och mig.
Klockan halv tre i dag hade det hänt saker med byggandet. Jag har lätt för dagdrömmar men jag drömde aldrig att en snickare skulle hinna med så mycket på så kort tid.
Anders snickare är färdig för dagen och samlar i hop sina verktyg i bilen. Anders är en fin kille, otroligt duktig, nogrann, behaglig i sitt bemötande och riktigt kunnig och fin i allt samarbete.
Denna bild tog jag i går från en luktstolpe på tomten. Från denna luktstolpe tänker jag ta en bild varje dag för att kunna se hur arbetet fortskrider. Snickaren murade grunden, grävmaskinisten gjorde markarbetet, inte bara angående grunden, det var också mycket annat markarbete. Finns inte ordet landsskapsarkitektur på svenska? Om så, då var en hel del markarbete där grävmaskinisten utförde rena arkitekturen. Golvet är gjort av min dotterson och mig.
Klockan halv tre i dag hade det hänt saker med byggandet. Jag har lätt för dagdrömmar men jag drömde aldrig att en snickare skulle hinna med så mycket på så kort tid.
Anders snickare är färdig för dagen och samlar i hop sina verktyg i bilen. Anders är en fin kille, otroligt duktig, nogrann, behaglig i sitt bemötande och riktigt kunnig och fin i allt samarbete.
Barndomstrakter
Jag hittade en bild på facebook som min brorson har lagt in och i följande text säger han att landet det blå är vacert. Det är de långa vyerna som gör Island speciellt, egentligen skall man inte säga speciellt, men kanske inspirerande, mystiskt, på vissa orter skrämmande, fantastiskt, vackert, ljust, mörkt, hårt i väldiga snöstormar och flera uttryck skulle jag kunna rekna upp. Detta land är mitt fosterland.
Här är så denna bild jag nämnde ovan och vi kan läsa fotografens namn. Detta är utsikten som jag växte upp vid, utsikten mot öster. Berget närmast jökeln bär det konstiga namnet Lómagnúpur. Jätten står med järnstav i handen / jämt vid Lómagnúp, sade en skald en gång i en mäktig dikt. Om man lägger sig på skarp stupkanten och tittar när är det lodrätt bergstup på flera hundra meter. Jag kan lova att det är mäktigt och jag kan också lova att jag inte gick fram till stupkanten, jag kröp.
Jökeln heter Öræfajökull och är en del av Vatnajökull. Vatnajökull, som är 2000 kvadratkm srörre än Södermanland, ligger in på höglandet men Öræfajökull ligger på en fjällkädja som ligger tvärt på Vatnajökull med riktning söderut mot Atlanten. Öræfajökull är landets högsta berg, 2119 m. När jag såg bilden kände jag nästan att jag hade på mig kortbuxorna som förr i tiden och sprang barfota i gröngräset. Det var en behaglig känsla.
Här är så denna bild jag nämnde ovan och vi kan läsa fotografens namn. Detta är utsikten som jag växte upp vid, utsikten mot öster. Berget närmast jökeln bär det konstiga namnet Lómagnúpur. Jätten står med järnstav i handen / jämt vid Lómagnúp, sade en skald en gång i en mäktig dikt. Om man lägger sig på skarp stupkanten och tittar när är det lodrätt bergstup på flera hundra meter. Jag kan lova att det är mäktigt och jag kan också lova att jag inte gick fram till stupkanten, jag kröp.
Jökeln heter Öræfajökull och är en del av Vatnajökull. Vatnajökull, som är 2000 kvadratkm srörre än Södermanland, ligger in på höglandet men Öræfajökull ligger på en fjällkädja som ligger tvärt på Vatnajökull med riktning söderut mot Atlanten. Öræfajökull är landets högsta berg, 2119 m. När jag såg bilden kände jag nästan att jag hade på mig kortbuxorna som förr i tiden och sprang barfota i gröngräset. Det var en behaglig känsla.
Härliga tider
Det har regnat och det är ganska så varmt ändå. Nysådda gräsfröt växer så man ser skillnaden mellan morgon och kväll. Träden började många vexa igen efter torkan och gula, nästantill vita fläckarna på vår tomt vexer så att man nästan kan höra gräset växa som Åsarna gjorde förr i tiden.
Men i dessa härliga tider har vi också haft besök. Den vuxna dottersonen från Island som hade jobbat ett tag i Denmark stod vid ytterdörren hemma hos oss klockan halv sex en morgon och ringde i mobilen. Han frågade om vi ville släppa in honom vilket vi också gjorde ganska så omgående. Han hade kommit till Hallsberg med ett natttåg och en vän hade så skjutsat honom sista biten hem till oss. Han är snickare och är duktig med tumstock, hammare och såg med mera. Vi som håller på med att bygga ut vårt hus fick njuta av detta.
Så kom dottern från Uppsala med yngsta barnbarnet, Hannes Gudjon. Jag tycker inte det är så länge sen jag höll honom på mina armar i en bostad vid Kungsholmsgatan i Stockholm, lite blyg, och såg första gången på denna fantastiska varelse, blott två månader gammal. Jag tyckte det vara ett stort ansvar att vara morfar till honom och tänkte som så att min ansvarskänsla hade vuxit genom åren. Ansvarskänslan har jag fortfarande och pojken springer numera längs och tvärs över golven hemma.
Här träffas de två pojkarna, våra barnbarn, den ene är den 27 år gamla snickaren som kom klockan halv sex på morgonen och den andre elva månader och med ännu obestämd yrke. Denna bänk står mitt emellan blåbärsbuskar bakom vårt hem på landet.
Så ser det ut på blåbärsbuskarna just nu. De är inte helt mogna bären men ett fåtal var dock färdiga att ätas.
Att se en elva månader gammal pojke upptäcka att där är något som smakar så jätte gott som bara blåbär kan göra, det är en upplevelse. Så plockade han blåbär och han visste mycket väl att de skulle ätas.
Nu ångrade jag mig för att inte ha någon bild av mamman så jag hämtade en bild från den 4. juni när hon dusputerade i antrophologi vid KTH i Stockholm. Det var en stor dag och jag har sagt att på denna bild är Hannes Gudjon att säga; mamma, nu är det lugnt, du är färdig. Koppla nu av och jag är så nära dig.
Men i dessa härliga tider har vi också haft besök. Den vuxna dottersonen från Island som hade jobbat ett tag i Denmark stod vid ytterdörren hemma hos oss klockan halv sex en morgon och ringde i mobilen. Han frågade om vi ville släppa in honom vilket vi också gjorde ganska så omgående. Han hade kommit till Hallsberg med ett natttåg och en vän hade så skjutsat honom sista biten hem till oss. Han är snickare och är duktig med tumstock, hammare och såg med mera. Vi som håller på med att bygga ut vårt hus fick njuta av detta.
Så kom dottern från Uppsala med yngsta barnbarnet, Hannes Gudjon. Jag tycker inte det är så länge sen jag höll honom på mina armar i en bostad vid Kungsholmsgatan i Stockholm, lite blyg, och såg första gången på denna fantastiska varelse, blott två månader gammal. Jag tyckte det vara ett stort ansvar att vara morfar till honom och tänkte som så att min ansvarskänsla hade vuxit genom åren. Ansvarskänslan har jag fortfarande och pojken springer numera längs och tvärs över golven hemma.
Här träffas de två pojkarna, våra barnbarn, den ene är den 27 år gamla snickaren som kom klockan halv sex på morgonen och den andre elva månader och med ännu obestämd yrke. Denna bänk står mitt emellan blåbärsbuskar bakom vårt hem på landet.
Så ser det ut på blåbärsbuskarna just nu. De är inte helt mogna bären men ett fåtal var dock färdiga att ätas.
Att se en elva månader gammal pojke upptäcka att där är något som smakar så jätte gott som bara blåbär kan göra, det är en upplevelse. Så plockade han blåbär och han visste mycket väl att de skulle ätas.
Nu ångrade jag mig för att inte ha någon bild av mamman så jag hämtade en bild från den 4. juni när hon dusputerade i antrophologi vid KTH i Stockholm. Det var en stor dag och jag har sagt att på denna bild är Hannes Gudjon att säga; mamma, nu är det lugnt, du är färdig. Koppla nu av och jag är så nära dig.
