Guðjón Björnssons svenska blogg

I Island finns det en mycket kompetent och känd fotograf som heter Mats Wibe Lund. Denna man har fotograferat alla städer, samhällen och i alla fall flästa gårdar i Island. Jag kan påstå att i alla fall flästa städer och samhällen, om inte alla, har köpt hans fina fotografier i solida ramar och har de nu som dyrbara prydnader på sina kontorer och på de andra ställen som det tycker värt att ha riktigt fina saker. Mycket många bönder har köpt av honom bilder av sin gård. Hur kan en bonde motstå när denna man med ett utlänskt namn kommer till gården och visar en sådan väldigt fin bild av "min gård" och dessutom är ramen så fin. Det går bara inte annat än att köpa. Jag fick för uppdrag av min kommun i åtti-talet att att köpa en bild av ön där jag bodde i 30 år. Lägg märke till att jag sade "en" bild. Jag kom till Mats atelje i Reykjavik och kom in i en stor hall där väggarna var närmast tapetserade av helt underbara bilder i fina ramar. Jag förstod bönderna, man vill bara köpa. Och där såg jag några exempel av min kära ö där Mats hade lyckats med att locka fram det finaste som fanns i färger, byggnader, landskap och till och med väder.

När Mats lade märke till att jag var där ville han generös vara till min hjälp.
Ja, en bild av Hrísey (Risö) sade han, och vilka väljer du?
Jag tvivlade ett ögonblick och han använde sig av detta lilla tvivel.
Om du köper tre betalar du bara för två.
Jädrans, vad gör jag nu? Jag skulle bara köpa en. Du frestar mig med detta, jag skulle bara köpa en.
Det är mitt jobb att fresta, svarade Mats.
Jag köpte tre bilder och fick inte sparken.

I morse hittade jag bilder i en isländsk tidning och fotografen heter Christopher Lund. När jag kom hem från jobbet i dag forskade jag lite om de förmodligen var i släkt med varandra, Mats och Christopher, och jag kom fram till att så är det sannolikt fallet. När dessa män reser tillsammans på det isländska höglandet och fotograferar varandra. De är också båda mycket kompetenta fotografer. Jag tror bestämt att detta är en far och en son. Det finns knappt många familjer i Island med efternamnet Lund. Mats Wibe lund kom till Island fårn Sverige. Länken nedan leder till dessa bilder av Christopher Lund. Titta, verkligen titta.

http://chris.is/

Jag tänkte inte använda så många ord i denna blogg. Jag lade här in en filmsnudd tillhörande vulkanutbrottet i Island om någon skulle ha intresse för att se. Jag har nu bloggat en och en annan gång om detta utbrott och lagt in bilder och filmsnuddar med mindre texter. Det går också att mättas av detta men för en Islänning är det en självklarhet att vara lite aktivt med i matsen och ha öga på utvecklingen. Einar Þór Hauksson heter mannen som filmade detta.

Han heter Per Ekström, Ålänningen som bor tillsammans med sin isländska fru i Seljahverfi i Reykjavík, och han följer tror jag noggrant med vulkanutbrottet. De båda anar jag. Han har lagt in bilder på Facebook och i går hittade jat detta, tack för det Per

http://bit.ly/vulkan_island


Här kan man ögonblickligen se sakerna hända. Det är roligt med dessa webbkameror, eller vad det nu heter, även om det går lite ryckigt. Men det går utmärkt att se hur det flammar upp med eld och rök. Lycka till om någon vill prova. Detta är riktiga händelset.

Ps. Nu blev det lite roligt. En finsksläktad man som bor i Södermanland lade märke till att det vara endast de som har Facebook som kunde se länken som jag hade lagt på min bloggsida. Han rättade till detta, skickade en länk som alla kan se. En Finne, Markku, och en Ålänning, Per, har hjälpt mig med länken till denna webbkamera som är stationerad mindre än en km från pågående vulkanutbrott på södra Island. Jag är inte så väl utrustad själv på den tekniska sidan. Tack pojkar.

I dag köpte vi en ny TV. När man köper en ny TV behöver man också installera och göra klart och där träffar täkniken verkligen min svaga sida. I några timmar har jag kämpat och hur så som jag gör säger TVen att det inte finns någon signal. Så tar jag antennen och kopplar till gamla TVen och då fungerar den. Og tillbaka till den nya TVen med antennen och den fungerar inte. Nu har jag slösat några timmar av mitt liv i detta och har kommit fram till att den nya TVen måste vara trasig. Vad gör jag då? Jag håller besinningen och gör något som jag tycker mer roligt.



I torsdags publicerade jag bilder som min dotterson i Island hade tagit. En av dessa bilder har också publicerats i utländska tidningar. I går fick jag så en ny bild från honom och jag tycker denna bild mycket märklig. Där ser vi på kanske fyra mils avstånd hur eldar från jordens inre lyser upp himlen. Den visar elden och isen sida vid sida och till och med norrsken deltar i föreställningen samt den blå färgen som fjällvärlden tar på sig när avständet blir tillräckligt. Mellan klippig stranden på Heimaey och fastlandet vilar mörkblå Atlanten och ger bilden en stark karaktär. Färgerna i den isländska flaggan finns i sin ordning i denna bild vilka man sökte till elden, isen och de blå bergen. Själv har jag trott att den blå fergen kommer från havet men nu vet jag bättre, den kommer från de blå bergen och det är i en realistisk ordning att tänka så. Det var ingen slump med dessa färger. Det var ett poetiskt tänkande blandad stark historia och fäosterlandskärlek.

Länken nedan leder till ett fantastiskt vackert fotoalbum. Där behövs inga fler ord. Njut av föreställningen.

http://http.ruv.straumar.is/static.ruv.is/vefur/26032010_gog_eldfoss_hvannargili.wmv


og en länk till

http://www.facebook.com/album.php?aid=168590&id=94957260823&ref=mf

Jag har fått lite mani att blogga om det isländska vulkanutbrottet och bland annat har jag installerat länkar till filmsnuddar i de tre sista bloggen. Men när jag själv försöker använda länkarna fungerar de inte. Jag kanske skulle hålla mig till det jag kan, det vill säga att använda vanliga foton. För 20 till 25 år sedan hade jag en annan mani, men det var att kunna mycket om datorer. Sanningen är att jag kunde lite. I dag har jag för lite intresse för att kunna mycket om datorer och jag kan ännu mindre än tidigare. Men nu över till något helt annat.

Min dotter i Uppsala sade här om dagen att det ligger i de isländska generna att vara intresserade av vulkanutbrott. Det ligger något i detta och varför inte? Jag sade i min blogg i går att min äldsta dotter bor på Heimaey. Hon har skickat några bilder som hennes son har tagit av utbrottet som nu pågår.

Den 23 januari 1973 började ett makalöst utbrott på Heimaey. Marken rämnade så att tvo km lång spricka bildades strax öster om samhället. Nästa månaderna bildades en vulkan på ön, Eldfell, och sluttningen till höger på bilden är en del av vulkanen Eldfell. Elden från Eyjafjallajökull ser vi mitt i bilden strax ovanför denna mycket unga landbildningen. Det är inte långt emellan de stora händelserna, varken i tid eller avstånd. Bilden är tagen från min dotters och svärsons tomt. Denna bild är tydligen tagen i skymningen.


Denna bild är tagen från lavan som rann från Eldfell 1973. Avståndet äer ca fyra mil. Det säger något om storleken på elden även om bilden är något zoomad in. Lite till vänster ser vi Eyjafjallajökull och till höger ser vi en annan jökel, Mýrdalsjökull. Det är väl sannolikt att det slutar med att det också kommer utbrott i den andra jökeln. Så har det varit så länge man känner till utbrott i dessa jöklar. Det var roligt att en tysk tidning såg denna bild och fick tillåtelse att använda den.


Elliðaey heter denna ö. Vi kan se ett litet jakthus till vänster på ön och detta jakthus har används i samling speciellt speciella bilder som folk mejlar ibland till varandra. I bakgrunden är jökeln.


Här ser vi slutningen till Eldfell. Det svarta vi ser strax över husen till höger är utgrävningar där man har grävt ner på hus som tidigare försvann under aska. 400 hus grävdes under aska och lava. Mitt i bilden ser vi rök och ånga från utbrottet.


Skymningen har kommit lite närmare. Här sitter min dotter i sin styckade ylletröja på en sten i en backe av 37 år gammal lava och aska. Det finns en berättelse om det hur de första människorna vaknade när utbrottet började natten till den 23 januari 1973.

En man på Oddstadir vaknar mitt på natten och det är dagljust i rummet. Först trodde han att solen hade kommit upp men så kunde det inte vara för att det var januari. Så karln vecker sin fru och säger "älskling min! se efter om det brinner huset hos vår granne Torgeir". Frun gör så. När hon står vid fönstret säger karln: "Vad är det min älskling?" Hon säger inte ett ord så karln stapplade upp från sängen och såg vad det var. "Framför mig öppnades marken som ett blixtlås och eldpelare reste sig från marken som spottade stora rullstenar och stablar av grästorv åt alla håll", sade han senare.

Jag känner mig jätte isländsk när jag tittar på bilder från vulkanutbrottet som nu pågår i Island. Jag skall nu åka hem från jobbet men jag kunde inte låta bli att visa lite från detta. Det blir inte mycket text men dess mera för ögat.



Anton Brink heter han som fotgrafierade denna väldiga syn. På bilden ser vi enn lavafors ta vägen ner i en flodfåra för att sen fortsätta vidare. Se mannen till höger och så är bäst att inte säga så mycket mer. Jag känner i alla fall nu i ögonblicket att jag egentligen inte har råd med det.

Själv har jag inte kunnat titta på länken nedan men det sägs att denna filmsnudd visar så fantastiska saker. När jag kommer hem från jobbet skall jag värkligen se.

http://www.facebook.com/photos.php?id=817513521

Skald och diktare har genom åren gärna pratat om eldens och isarnas land. Isen kan gärna vara drivis från Nordpolen och Grönland men sannolikt har det i första hand de isländska jöklarna de har menat. Elden är det inget att diskutera om.


Här kan man säga att de ligger sida vid sida, elden och isen eller att de håller hand i hand. Denna bild har jag tagit från en islänsk tidning och det bäst jag vet är den tagen i morse, den 24 mars.


Det är inget annat att säga om denna bild än den föregående.


Åren 1975 till 1984 pågick några vulkanutbrott på norröstra Island nera en sjö som heter Mývatn (Myggsjö). Denna bild är från ett av dessa utbrott och är ortoligt vacker, speciellt när man kan förstora den. Många sprickor bildades i närliggande trakter och Island blev något större. Det i och för sig håller på jämnt och ständigt men blev ovanligt mycket under dessa år.


Detta utbrott är från samma område och föregåend bild. En gång åkte vi dit några grannar för att beskåda händelserna och min yngsta dotter följde med. Jag tycker bilden påminna mig mycket om situationen som den var just då. Vi kom till randen av nytt lavaområde som verkade ofarligt. Jag gick ut på kolsvart lavan och beundrade hur en ny landbildning äger rum ännu i vår tid. Minn dotter var nära. Jag tittade när på lavan och såg plötsligt en spricka under mina skor och genom sprickan såg jag i glödhet lavan rinna fram några få centimeter under ytan. Jag lovar att jag backade i hög hastighet och jag kände mig som en mycket dålig ansvarstagande och förebild för min dotter. Min fru pratar fortfarande om att våra skor var trasiga när vi kom tillbaka. Egentligen borde jag kanske hålla tyst över en så alvarlig sak.

Denna min dotter bor i Uppsala med sin familj och hennes son är knappt sju månader gammal. Han är mormors och morfars största ängel i dag. Min äldsta dotter bor på Heimaey, en av Vestmannaöarna, med sin familj och hon har lovat att skicka bilder av utbrottet i Eyjafjallajökull när sikten blir tillräckligt bra. Från Heimaey ser man utbrotten i vulkanen Hekla när de äger rum och utbrottet nu i Eyjafjallajökull.

Till slut kommer här en länk till en filmsnudd från Eyjafjallajökull.

http://www.facebook.com/l.php?u=http%3A%2F%2Ffrettir.ruv.is%2Fnode%2F113229&h=cca4c3c447453b412714fd6a78fb4b19

Den 5 mars bloggade jag under rubriken "Vulkanutbrott?" där jag bloggade om vulkanen och jökeln Eyjafjallajökull. Lite senare blev det lugnare hos Eyjafjallajökull men nu pågår där ett vulkanutbrott. Jag har bloggat en del om glaciärer och kallat dem för jöklar. Nu har folk frågat mig vad jag menar med ordet jökel. Enligt min mening betyder glaciär och jökel exakt det samma på svenska. Att jag har använt ordet jökel beror på att namn på nästan alla isländska glaciärer slutar med "jökull" som översatt till svenska betyder glaciär eller jökel. Jag tycker också ordet jökel ha lite legendarisk smak som jag gillar.

Jag som islänning följer nyfiken med hur detta utvecklas och det förmodligen kan det bli något mycket större raseri innan det slutar. Dessa naturkrafter är svåra att förutsäga. Det har varit kraftiga stormar i området som har gjort det svårt för forskare att utföra sina arbeten.


Denna rökpelare är för det mesta ånga och verkar kanske inte så mäktig men med hänsyn till att det har för det mästa varit svårt att komma tillräckligt nära för att ta bilder, då är den kanske inte så liten


Vetenskapsmännen säger att detta utbrott är litet och med hänsyn till många andra utbrott är det litet. Men ändå. Lavan sprutas 150 till 200 meter upp i luften innan den faller till marken och rinner i väg och då kan man fråga sig om det verkligen är så litet. När jag tittar på bilden och tänker på detta blir jag riktigt liten själv.


I mitt blogg den 5 mars använde jag denna bild och pratade om att under tre års tid hade jag läst i skolan som vi ser till vänster. Jag pratade också om att jag hade planterat några av treden i sluttningen och det var åren 1957, 1958 och 1959. Uh! hur gammal jag blir när jag säger detta. Vulkanen Eyjafjallajökull möter så himlen mitt i bilden men längst till höger där jökeln försvinner bakom skogen eller så, var jag tillsammans med två eller tre skolkamrater våren 1959. Vi tänkte gå där över en kröna mellan två jöklar, helt enkelt på grund av att det var spännande. Då var snö över denna kröna men i senare år har snön minskat där. Innan vi kom högst upp på krönan hamnade vi i snöstorm, så pass hård att vi aldrig gick hela vägen. Vi var längst uppe i södra sidan av krönan men utbrottet är i norra sidan. Spännande land Island som bjuder på att kunna stå på ett ställe som 50 år senare spyr lava. Så hade vi gjort om vädret inte hade gjort stopp på vår resa året 1959. Utbrottet kom inte upp under jökeln som man hade räknat med, kom upp strax intill en promenadstig som ligger över nämnd kröna.

http://http.ruv.straumar.is/static.ruv.is/vefur/23032010_gosmyndir.wmv

Ja, vad håller på att hända. Fem dagars väderprognosen på text-TV publicerar sifrfror som fyra, fem och sex plusgrader. Man kan bli yr i huvudet av mindre saker. Detta är den allra varmaste väderprognosen i tre månader. Så håller jag mig inomhus, spacklar och slipar och får spackeldamm i näsan så jag nyser.

Detta är sagt lite på skoj och jag harmar inte omständigheterna. Att spackla och slipa är inte det allra roligaste jag kan tänka mig men resultatet är enormt roligt. Vad fint det kan bli. Men vad vädret angår, det är töväder enligt min uppfattning och konstigt nog, jag kom inte ut i dag förrän klockan fyra på eftermiddagen och då blåste det några få meter i sekunden och termometern i bilen visade fyra plusgrader.

Att jag inte kom ut förrän vid fyratiden beror på min envishet att göra färdigt innan jag åker till jobbet i morgon förmiddag det jag planerade tidigare i veckan. Och om jag inte hade varit nyfiken på vad fanns i brevlådan hade det fått dröja lite till innan jag tog mig ut i den friska luften i dag. Det fanns en hel del i brevlådan och bland annat ett erbjudande från Nationalencyklopedin om att köpa ett enormt uppslagsverk som enligt min uppfattning heter NE. Om jag läser igenom detta vet jag troligen det mesta som går att veta på denna jord. Men frågan är om jag inte kan fortsätta slå in ord på Google som jag har gjort ganska länge och för det mesta har jag fått svar som jag har tagit som fullgiltiga. Dessa böcker är troligen stora och med all denna visdom väger de troligen för mycket på mina bokyllor. De kan börja svikta.

Att jag nu har skrivit dessa rader beror på att jag tycker det roligt och också att det ökar min språkkunighet. På grund av språkkunskapen ville jag givetvis veta om namnet Nationalencyklopedin betyder något speciellt. Jag slog upp i tre ordlistor och hittade ingenting. Jag vet vad ordet national betyder men så inte mer. Om någon läser detta och kan mätta min språkliga nyfikenhet då lyser jag efter det.

I går hade jag länk till en filmsnudd från Vestmannaöarna på min blogg. Jag sade då att min äldsta dotter bor där och när hon såg detta skickade hon en länk till en annan filmsnudd därifrån. Västmannaöarna är på många sätt som ett äventyrsfenomen på detta jordklot. Där finns det en vulkan som fortfarande kan göra man lite varm om rumpan om man sitter där en stund. Där finns det också en ny landbildning, mindre än 40 år gammal. Fågellivet är rikligt, variationerna i landskapet, bergväggarna, vikarna och vädret är riktigt stora. Utsikten till den isländska sydkusten, jöklarna och höglandet är fantastisk. Om det blåser på riktigt skickar Atlanten sina väldiga uthvasvågor på bergväggarna. Så kan jag fortsätta. Jag har ofta varit på Heimaey, den enda ön av Västmannaöarna som är bebodd, och det är alltid något äventyrliknande att komma dit. Dit kan man komma med en riktig färja, med mindre propellerplan och kanske är största äventyret att komma dit kortaste vägen från fastlandet med ett så litet enpropellerplan att man kan titta ner från vilket fönster som helst, höger eller vänster. men här kommer filmsnudden.

 

http://www.facebook.com/l/cc44d;www.youtube.com/watch?v=HELQtM7sXx8

Min äldsta dotter bor i Heimaey, Hemmaö, den enda av Västmannaöarna som är bebodd. Hon hade lagt denna filmsnudd på Facebook där kan vi se en fiskebåt komma in till hamnen i Heimaey. Vid detta tillfälle blåste det 34 m i sekunden och Atlanten är stor och vågorna från det vidöppna havet är inget att leka med. Det är lika bra att besättningen är kompetent och inte skräms även om dessa naturkrafter visar sig i denna enorma storlek.

http://www.youtube.com/watch?v=mPBaqh3dcVM&feature=player_embedded#

Denna "stormsegling" filmades från en annan fiskebåt för två år sedan av en man som heter Tomas Marshall och  nästan 3 miljoner tittare har sett den. Det följer också med några andra intressanta filmsnuddar Från Vestmannaöarna.

Jag blev tillfrågad i dag om det inte kändes gott att vara ensam hemma ibland vilket jag tyckte. Jag tycker det mycket friskt att kunna känna så men efter ett tag blir det lika gott att inte vara ensam. Då vill man ha tillbaka sin bättre hälft. Jag sade någonstans i dag att jag var emerit på Solvellir. Det i sin tur påminnte mig om berättelsen Rabbinens gåva där rabbinen hade kommit till emerithyddan i de djupa skogarna för att leva ett emeritliv och ägna sig åt kontemplation. En riktigt, riktigt vacker berättelse. Egentligen borde jag publicera den på min blogg även om den inte är min. Berättelsens innebörd är verkligen tänkvärd och borde göra oss till bättre människor.

Jag var på ett möte i Fjugesta i kväll där några människor träffades för att dela med sig av sina erfarenheter, förhoppningar och sin styrka. Det är mycket bra att vuxna människor kan göra så, att träffas och så seriöst prata från sitt inre. Annars har jag snickrad här hemma i dag och varit riktigt nöjd med resultatet utan en sak. Jag satte upp en rullgardin och behövde göra den kortare om åtti millimeter men jag förkortade röret inuti gardinen om åttisju millimeter. Det var sju millimeter för mycket, det var ingen fråga om det, och gardinen ville inte alls hänga kvar på sina fästen. Då så, tänkte jag, där blev jag av med 129 kronor som IKEA får i sin kassa i stället. Tidigare i kväll pratade jag med min fru i telefon och vi pratade om vad man kan göra åt detta annat än bara köpa en ny så där. Men kan man inte, sade hon, dra ut du vet dän där plastproppen som kommer in i röret . . . ?

Gardinen hänger nu som den ska. Det är ibland svårt att vara man.

Nu är det läggdags men jag är inte färdig ändå. Jag har kvar att skära äpplen och morötterna för mina fyrfota grannar, dessa som i första hand vill visa sig på nätterna. Havrekross finns redan på marken där jag har skottat snön. Finns det inte infraröda kickare som man kan använda i mörker? Jag skulle gärna vilja se alla dessa djur som har gjort en sån otrolig massa spår i snön tio till femton meter från huset. De visar sig aldeles för sällan på dagarna.

Det lågar glatt i kaminen och stillheten råder här vid skogsbrynet. Det blir gott att sova. I morgon skall jag snickra igen ocvh göra färdigt detta som så ofta vill bli kvar. En list här, en skruv där och lite färg på några ställen. Det blir så skönt när det blir gjort.

Det är märkligt hur fort tiden går när man vill att den står stilla. Jag tycker nu där jag sitter vid datorn här i Uppsala att i gårkväll var bara rätt nyss. I förregår bloggade jag om ett möjligt vulkanutbrott i Island men nu har man blåst av misstankarna för tillfället. Det räcker med folkomröstningen som man hade där i går, något som jag vill lämna helt fritt i islänningarnas händer och försöker så gott jag kan att inte tänka på det. Här i uppsala har vi något helt annat att tänka på men det är vårt sex månader gamla barnbarn som jag blir aldrig trött på att prata om.


I dag fyllde han sex månader hann Hannes Gudjon, mitt barnbarn, och i dag fick han också en gåstol (eller vad det nu heter) och på bilden ser vi att det är så himla roligt. Jag kan också tro att han tyckte det roligt att se sin morfar ligga på golvet och bete sig som ett barn.

Nu är jag omotligt trött och kan inte annat än lägga mig och hoppas jag vaknar piggare i morgon. Jag behöver vila väl i natt och i morgon vill jag vakna pigg och kunna ta något ansvar som morfar. I övermorgon åker jag hem igen och tills dess vill jag använda tiden mycket väl.

Nu pratar vi inte om stugan mer för att det som tidigare var vår stuga är nu vårt hem. Redan första året vi hade stugan kallade vi den för Solvellir som betyder vallarna där solen skiner. Visst är dett inte något offentligt namn men nu är det oss emellan namnet på vårt hem. Vi är nästan färdiga med att ordna våra bohag i detta nya hem och i dag var det dags att ta lite ledigt och komma ner på jorden igen. Jag kan lova er att när männen från flyttföretaget som hjälpte oss hade burit in vår bohag från lastbilen och fått en riklig smörgås och kaffe hos min fru, då såg det kaotiskt ut. Men som sagt var, vi är nästan färdiga och det ser ganska så hyggligt ut. Jag är gift med en kvinna som är i släkt med vikingar og ishavsfiskare och hon ger sig inte mitt i mödan, hon gör det färdigt och det är nästan färdigt.

Vi tog ledigt sade jag. Vid lunchtid bröt vi upp från Solvellir och åkte till Uppsala på besök till dottern och hennes familj. Vårt sex månader gamla barnbarn, Hannes Gudjon, välkomade oss måttligt pigg i början men om en liten stund fick vi se hans vackra leende och visst var vi välkomna. Jag tror han kom i håg oss från i slutet av januari när vi var här och vi fick båda ta han på våra armar. Men för honom var det kväll när vi kom och i morgon blir det riktigt roligt att träffa honom igen.

På vägen hit kändes det på riktigt som våren var på gång. Motorvägen var torr och fin utan att snön vid mitträcket smältes i solen och när snön smälts i solskenet, då är våren på gång, eller hur? Detta gav en fin känsla och det var något som kändes riktigt äkta. Om tre veckor blir det en helt annan omgivning vi lever i skall ni veta! Det kittlar lite i bröstet att uppleva detta och det är som livet får en ny mening. På hösten känner jag vemod och saknad efter sommaren men så blir det bra och vi har haft många, många så riktigt vackra vinterdagar. Men nu är det dags för en ny årstid som jag ser mycket framemot.

Resan hit var riktigt fin och vad den stora smörgåsen och kaffemuggen smakade gott i Arbåga, oj oj. Nu är jag trött, riktigt trött, och då börjar jag prata på ett annat sätt. Det är som begränsningarna ger vika och jag kan säga det jag inte säger på dagarna. Därför är säkrast att lägga huvudet på kudden och gå hand i hand in i drömlandet tillsammans med John blund.

Sista dygnen har berggrunden skakat ovanligt mycket på sju till tio km djup under jökeln Eyjafjallajökull på södra Island. Under jökeln kurar en vulkan som inte rör sig så ofta. Om man skulle gissa var det skulle komma ett utbrott i Island skulle man tänka på namn som Hekla, Askja eller Katla. Men kanske blir nästa vulkanutbrott i Island i Eyjafjallajökull, vem vet? Sista utbrott i denna vulkan pågick åren 1821 till 1823 och orsakade våldsamma översvämningar av smältvatten från jökeln som utrbottet orsakade. Nu har man Eyjafjallajökull under en viss observation för att kunna varna i tid om det skulle bli fara för almänheten

http://sv.wikipedia.org/wiki/Eyjafjallaj%C3%B6kull



Denna bild har ett speciellt språk. Den är tagen från Västmannaöarna, Hemmaön, från lavan som rann 1973 och över till Eyjafjallajökull som breder sitt vita täcke över en vulkan.



"Där jökeln möter himlen . . ."


"Där jökeln möter himlen slutar landet att vara jordiskt, men landet blir delaktigt i himlen, där bor inte längre några sorger och därför är glädjen inte nödvändig, där härskar skönheten ensam, högre alla krav."

Så säger Laxness i sin bok, Världens ljus, sista delen som heter Himlens skönhet. Översättningen är min. Där är det en annan jökel författaren pratar om men en jökel är alltid en jökel med sin enorma charm, magi och sin outgrundliga dragningskraft som har fått så många på fall. En jökel är ingenting att leka med. Den är inte bara charmig, den är också farlig.



Denna bild är tagen från en tidigare realskola som var internatskola, Skógaskóli. Därifrån ser Eyjajfallajökull riktigt oskyldig ut och inte visste jag de tre åren jag läste i denna skola att under det vita täcket kurade en vulkan. Vi ser i skolan i hörnet till vänster. Det är aldeles säkert att någon eller några av granarna i backen har jat planterat. Jag tyckte denna plantering mycket rolig och sedan då har jag varit förtjust i alla vackra skogar. Nu är skolan hotell och förra våren övernattade jag på detta hotell när vi skolkamraterna som skrevs ut våren 1959 firade de femti åren. En gång var vi unga och vackra men förra våren var vi myket vackra och över tretti var vi som möttes där.

Nu har resan varit från ett möjligt vulkanutbrott till ett 50-års kalas där vackra pensionärer blev ungdomar igen en kväll. Femti år är en osynlig brokdel av jordens historia men Island bjuder ändå på vissa landområden som är bara helften av en pensionärsolder, som till exempel lavan på Hemmaön på första bilden. Bilderna har jag snott på Wikepedia och som tidigare hoppas jag att jag blir förlåten.